Att få komma "hem" till Visby var fantastiskt. Folk har alltid svarat på mina kärleksförklaringar om Visby genom att säga "du kommer inte gilla de på hösten/vintern". Men om jag gör! Hösten är magisk, i Visby är den ännu mer magisk. Den enda delen som var tråkig var att lämna....
Jag hade 5 stycken fantastiska dagar. Promenerade omkring i alla backar, upp och ner innanför muren. Vandrade längs vallgravar i solsken, regn och såg världens vackraste regnbåge över ringmuren. Var på Visby-dagen som bjöd på mycket loppis, musik och glädje.

 

Påväg till flygplatsen pratade jag med en pratglad stockholms-chaffis som berättade ingående om sin skilsmässa, om att han fortfarande älskade sin fru som han var skiljd med sen 12 år tillbaka.
Och han sa också att rödhåriga ser unga ut hela livet "så du kommer vara söt tills du dör" haha.

Resten av veckan har varit OMTUMLANDE. Känslosam och helt helt helt galen....
Mycket nervositet. Mycket känslor. Mycket framtid och rörelse.En sak som jag trodde var helt klar fick sedan en till del som nu eventuellt äventyrar hela grejen... så innan allt är 100 procent, vågar jag inte säga något. Så fort jag landat i allt så kommer jag berätta mer. 

Tills dess! Njut av lite bilder på Visby.
En skulle kunna säga att en bild innehåller ledtrådar till min hemlighet. Kan du gissa?

 

 

 

 

Jag försöker desperat att fånga känslan, att sätta ord på den. Men det går inte. De är någonting som händer inom mig när jag kommer hit. Något oförklarligt. Magiskt. 
Varje gång känns det som att komma hem för första gången. Som att vara lycklig för första gången. Att de som jag vanligtvis tror mig själv göra mig lycklig, inte är något mot den här lyckan. 

De är som att min själ landar och får ro på något märkligt sätt... 

 

Några dagar har redan passerat och de dagar jag har kvar kommer jag säkert fortsätta famla efter orden. För jag vet inte varför, men jag känner ett stort behov av att kunna sätta ord på de. Kanske för att förstå mig själv bättre? För att förstå vilka vägar jag ska vandra?

 

 

Att bevittna solnedgången över muren och havet var plågsamt vackert. Wow.

Ska fortsätta njuta njuta njuta varje sekund jag är på ön.

 

 

 

 

 

Ord kan inte beskriva min lycka just nu. Jag är i Visby. Drömmarnas stad. Rosornas Ö.
De är verkligen som att kliva rakt in i en saga varje gång. Jag älskar ALLT med den här platsen på jorden. Hur de doftar. Hur de känns. Naturen. Havet. Historian. Byggnaderna. Konsten.... ALLT. Det är en speciell energi här.

 

Jag var så lycklig att jag gick hela vägen från flygplatsen i regnet. Kunde inte hålla mig från att se allt. Tog åtminstone 40 min att gå. Säkert ännu längre med tanke på att jag stanna varje sekund för att ta bilder haha.

Jag bor just nu i ett 1700-tals hus som är... wow. Golven är helt snea, lutar åt alla håll. Knarrar sådär mystiskt när en går. Bjälkar i taken. Höga trösklar. Lågt i tak. Öppen spis. Väldigt enkelt och fint inrett. Har nog en aldrig satt min fot på en bostad och känt mer mig hemma såpass fort. Hade velat bo kvar här forever. När jag tittar ut genom fönstret ser jag muren och de gamla huset på min söta kullerstensgata. Natten var mystisk då de är svagt upplyst (knappt alls) och en ser stjärnorna tydligt. Plötsligt smyger de förbi en svag gestalt utanför de låga fönstret ut mot gatan men försvinner lika snabbt i höstmörkret. 

 

 

 

 

 

 

Fick äran att ta bilder på Henrik Salomonsson som är trollkarl. Vart några olika platser i centrala Göteborg. Bland annat på centralstationen som jag personligen älskar som bakgrund men de gamla, ruffiga spåren och sådär. Men även fina lejontrappan. 

 

Är ni i behov av en trollkarl? Vem är inte!  Kontakta honom för jobb.
Kan intyga att han är riktigt duktig och jag har tappat hakan flera gånger.

 

 

 

 

Gått två år sedan han lämnade oss.. Att förlora någon är omtumlande. Dels i livet, praktiskt, med alla saker som lämnas efter men också känslomässigt. Jag kan utan tvekan säga att jag inte är samma person nu, som jag var innan. Och även om jag önskar jag fick ha min pappa kvar, så är jag stolt över mitt nya jag. Starkare, klokare och öppnare. 

 

Innan pappa gick bort bar jag såg mycket smärta inom mig. Minnen från folk som skadat, sårat och tyngt ner mig. Jag var arg på omgivningen. Svår att ha att göra med. Pappas bortgång var en sorg och en explosion av inre saker att navigera. Men jag kände mig ren efter. Allt tidigare av ondo, försvann, som bortblåst. Kärleken till min pappa, läkte alla sår. Tacksamheten till livet blev så stor när en påminns hur ömtåligt de är.

 

 

 

 

Tanken är att det ska bli 10 stycken allt som allt. 

 

Och denna gången en väldigt självklar Inspirationskälla då jag är ett stort Sagan om ringen fan. Som alla andra. Men de är inte bara något som jag älskar utan de formar också hur jag lever eller åtminstone önskar leva. Naturnära med äventyr. Där känslor känns och tidens tempo är ett annat. Tolkiens kärlekshistoria tillsammans med sin fru Edith är den vackraste och jag önskar få själv uppleva en kärlekshistoria som den.

 

 

 

 

Älskade hösten. Alla vackra färger, friska luften och den magiska atmosfären.

Här har jag samlat ett gäng fantastiska tips till er som ni kan gotta er i denna hösten. Både pyssel och mat. Klicka på länken för att komma till beskrivningen eller receptet.

 

 

 Gold Leaf Pinecone Garland

 

 

---

 

 

DIY LEAF BOWL // BY DAINTY 

 

Passade dessa busungar i helgen.

De ville bli sminkade till hund och kanin. Kunde inte komma till bättre person haha. Inte för att jag är bra på de nödvändigtvis utan för att jag älskar att klä ut mig och gladeligen spökar ut barnen också. Att vara med dom satte verkligen igång min kreativitet på nytt då vi pyssla med lera, gjorde smycken, skapade flygande drakar då de blåste något stormartat nästan. Vi dansade, spelade fotboll, lekte på lekplatsen och ja... vad gjorde vi INTE? Kan en ju fråga sig.

 

Och nu mår jag som sig bör. Kvällen efter de åkt blev jag magsjuk och börjar nu sakta återhämta mig igen. Dessa små vet verkligen hur en pumpar ur en ALL energi en har haha. Är otroligt imponerad av alla föräldrar... förstår inte hur ni fixar de. Ni är fantastiska.

 

Apropå ingenting...

Bokade en spontan semester till mig själv. Är så otroligt lycklig över de.
Ser fram mot att komma bort lite för att pyssla, ta promenader och njuta av lugnet bara.

Min hjärna sa: Neeeeeeeeej, kasta inte pengar i sjön.
Min kropp sa: Unna dig.

Och så fick de bli.

 

 

 

 

Den senaste tiden har jag insett mer och mer hur mycket rädsla håller mig tillbaka i mitt skapande..

Kreativitet är det mitt hjärta klappar för liksom, ska rädsla då hindra mitt hjärta att slå?

 

Handlar framförallt om när kreativitet sker i samband med andra. Då kan jag lätt överanalysera enkla eller onödiga detaljer tills jag blir galen... de är så himla tråkigt och förstör så mycket.

Har bestämt mig för att sätta ner foten och säga till den "rädslan, nu är det jag som bestämmer" för den sak vi alla behöver lära oss - VEM BRYR SIG. Vem bryr sig om en skapar "dålig" eller "ful" konst om en säger eller gör något "dumt". Om en inte sitter på alla svaren. Om saker tar lång tid eller skapas på en impuls. Så länge hjärtat pumpar med full kraft. Med glädje och kärlek för det som ger en lycka i livet. Vad skulle vara mer värt än de? Att faktiskt göra de en mår bra av? Vem har rätt att ifrågasätta din lycka och hur den ska genomföras eller se ut -  INGEN. 

Själva iden om rätt och fel...bra och dåligt är himla konstigt tycker jag. Smak är relativt. Men vad som är rätt för dig, kan bara du veta.

 

Har både genomfört och planerat framtida saker där jag får chansen att utmana sådant som skrämmer mig. Både mindre och större saker. Tänker inte slösa mer tid på att vara rädd.

 

 

 

Här kommer de första bilderna från fotograferingen med fina Sanna från häromdagen.

Vi gick på samma skola i högstadiet så vi går way back. Roligt att connecta igen efter att inte ha setts eller hörts så mycket sen dess. 

 

Och även roligt att komma igång att fota modeller igen. Kände mig lite ringrostig men de var himla roligt ändå. Trädgårdsföreningen som vi var i har så mycket fina bakgrunder att bjuda på. Både inne i växthuset och ute i själva trädgården. Riktigt drömmigt och sagolikt.

 

 

 

Vaknade upp förvånansvärt tidigt idag. När vanligtvis-morgontrötta-jag såg den här dimman utanför fönstret... sprang jag ut med kameran i högsta hugg för att fånga all magi på bild. Jag klädde knappt på mig, så exalterad blev jag. Slängde bara på mig kappan över nattlinnet och ett par skor. Att de faktiskt var rätt kallt fick bli ett senare problem. Inget skulle få mig att missa detta jordliga-spektakel.

Jag är ständigt facinerad över hur jag (och många andra) kan bli lika hänförda av vanligt förekommande saker som väder och årstidskiftningar efter 28 år på denna planet. Men de är speciellt. De känns hela vägen in i ens stängda rum. 

 

Måste tilläggas: Har ALDRIG sett så många hela och perfekta spindelnät i hela mitt liv. Bilen var full av dom. Träden. Buskarna. Gräset. Lamporna. Spindlarna måste älskat den fuktiga och dimmiga morgonen så mycket att de ställt till med världens kalas. Bjudit in tjocka släkten och alla de känner.

 

 

 

Äntligen fick jag natur och äventyr. Stressat massor och haft mycket att fixa med den senaste tiden. Behövde andas den friska skogslukten och låta tankarna vandra fritt. De va rätt blött och halt dock så fick vandra försiktigt.... då jag inte går de självklara stigarna utan har min egn rutt. Och don't get me started on windy! De var såååå blåsigt. Kunde knappt stå upp på toppen haha, hade jag kastat mig ut hade vinden fångat mig, så kändes de.

 

Satt uppe på toppen och sjöng för mig själv. Bara jag, himlen och bergen.

 

 

 

Här är den första i en hög av loppisfynd. Köpte den (tillsammans med lite annat) hos grannen för 10kr. Som hittat ju. Vintageklänning med lejon på, jag som är ett lejon själv. Jag var tveksam om den skulle passa först då den såg liten ut. Tack och lov vart jag liten också och den passade som handen i handsken. Den har precis rätt längd som jag älskar och faller sådär elegant och fint. Att komma i och ur är svårare dock.... gick klaustrofobiskt runt igår och väntade på att någon skulle komma hem som kunde hjälpa mig med dragkedjan haha. Thank god brorsan dök upp.

 

 

 

Är snabbast på att uppdatera på instagram, för jag tycker de är roligt. MEN jag försöker uppdatera mer utförligt här så de ska väga upp..

 

Här kommer en update från helgens promenadloppis. Eftersom jag bor i resväska numera vart de skönt att få sälja av saker som legat nerpackade i lådor där hemma. Mycket blev sålt faktiskt.

Träffade mycket folk. Både barndomsvänner, deras familjer, grannar, syskons gamla klasskompisar och en mängd nytt, intressant och vänligt folk. Måste medge att de var märkligt att se gammalt folk från skolan som en umgåts en del med men som en knappt kände igen och som inte kände igen en. Dessutom dyker alla upp gamla, med barn och familj. Medans jag är typ samma. Känner mig fortfarande som ett barn. En del av mig är nöjd med det. En annan är nyfiken på om även jag kommer hamna där. Nu är jag inte det. Men tiden får utvisa.

 

Dagen var vilket fall lyckad. Var helt överväldigad av kärlek mot slutet. De är fint när människor connectar. Utan allas gemensamma effort för att göra den till vad de blev och arrangörers fina arbete hade de aldrig blivit något. De är saker som detta som bygger broar och skapar trygghet.

 

 

 

 

 

Gårdagen var alldeles, alldeles, magisk. Gick på Harry Potter konsert på Scandinavium. En symfoniorkester spelade soundtracket samtidigt som filmen visades på stora skärmen. Varje gång någon ny karaktär från filmen dök upp jubla och applådera alla... förutom när scabbers dök upp. Då bua folk haha. Tog på mig en lite HP-inspirerad outfit för att komma i stämning.

 

De var fint att vara samlad på en plats med så många likasinnade nördar. För de känns verkligen, i luften. Att energin är speciell när folk känner och tänker i liknande banor. Där alla gillar de mystiska och magiska. Människor som gillar Harry Potter är ofta bra för själen. Snälla och omtänksamma.

 

 

 

Äntligen ska här bli ordning och reda. Mitt huvud blir lätt stökigt om jag inte skriver ner saker och helst för hand. Både tänker bättre och mår bra av känslan av att skriva för hand.

Har en del krav när jag investerar i ny kalender, den måste ha hårda pärmar och skrivas vertikalt. Såklart kul om den är fin med. Hittade dessa skrivböcker på Clas Ohlson och kalendern på ICA efter noga sökande.

 

Älskar den där ny-bok-lukten. Får mig att känna mig som liten när en gick tillbaks till skolan efter ett roligt sommarlov och pirrigt skulle träffa alla kompisar igen och få skriva i nya, fina böcker.

 

 

 

 

 

Såhär lyxigt kan en ha de. Orka bry sig att de ösregnar eller att de är svinkallt. Vill en ha ett coolt pool partaj så ska en ha det. Att jag sedan kommer vara sjuk de kommande veckor är väl en konsekvens jag får ta då....

 

 

 

 

 PIPPI LÅNGSTRUMP

 

Första gången jag gör en karaktär i detta projektet. Men under min uppväxt har hon varit en stor inspiration med sin fria rebelliska natur. Och även som en representation av min kärlek för Astrid Lindgren, hon är fantastisk. Att plocka ut en favorit bland alla hennes sagor är nästintill omöjligt.

De ger en verkligen sån där må-bra-känsla och känns tryggt. Som att en blir barn på nytt varje gång en kollar på filmerna.

 

Var SÅÅÅ svårt att få den där satans spaghettin att vara kvar dock... haha.. hade verkligen spaghetti över hela köket och mig mot slutet. Kokade den för länge så den var väldigt hal och gick lätt sönder. Lärt mig den läxan åtminstone.

 

 

Såhär såg de ut en väldigt tidig morgon. Vaknade kl 5 bara sådär och kunde inte somna om. När jag såg hur fin soluppgången var vart jag tvungen att gå ut genast.

 

Och idag är en otroligt galen dag, på många sätt. Dels har jag ett schema som måste klaffa. Olika platser att vara på och olika transporter som ska flyta på utan problem. Men också att en del i den här stora omställningen sker idag. De där som jag fortfarande håller hemligt. Den där stenen som jag satt i rullning som jag nämnde tidigare. Idag händer de. Vet inte riktigt vad jag känner kring de.

Kanske borde jag känna mer just här och nu? Eller så kanske de kommer som en försenad reaktion. Framtiden ser fortfarande väldigt oklar ut just nu. Förhoppningsvis faller det på plats mer efter den här delen är avklarad. Längtar också tills jag kan prata öppet om de.

 

Förstår att de är knepigt att läsa. Men vill ändå få ut lite tankar då detta är min offentliga dagbok och varit så praktiskt för mig att kunna bläddra i vid behov. Praktiskt med arkiv som en lätt kan klicka i.

Ofta går en tillbaks till dom där röriga och osäkra kapitlen och ler. Då vet en hur enkel lösningen faktiskt va och hur lätt och rätt allt sedan visade sig bli.  

 

 

 

 

 

De märks alltid på mina bilder vilka typer av filmer jag sett på de senaste haha. Kollat på Sherlock och Twiliight (hat-älsk) så därför blir de lite mörkare och mer mystik. Men nu har jag börjat känna sug efter indiana jones liknande äventyr.... så kanske blir de lite gladare/varmare bilder hädanefter.

 

Från det ena till det andra. Jag har fått världens jobbigaste flatmate. Paret som flytta ut var jobbiga som faaaan.... pedanta, bossiga, högljudda. När de flytta ut var jag ett litet lyckligt fluffigt moln... tills nu. Den nya killen. En 20 årig-hipster-dj-britt ... som lyssnat på techno dag och natt sen han kom hit. Första morgonen (kvällen efter han flyttat in) mötte jag en halvnaken förvirrad tjej i köket som var hans "kompis", hon verka inte riktigt veta själv to be honest. Med tanke på att kontraktet säger att vi inte får ha gäster så kanske första kvällen inte var bästa tillfället ta med folk över. Innan han ens hälsat på de andra eller vibat av. Han kunde inte gjort ett sämre första intryck... Och jag inser att jag låter som världens grinigaste men jag tycker de är respektlöst. Tänker inte vara någons mamma liksom haha. Han är gammal nog att tänka själv. Min son....