CITY LIFE

 
Bilder från dagen. De får tala för sig själva. 
 

Magkänslan

 
 


Pratade i telefon med min vän och nämnde att jag INTE vill göra något kreativt. Att jag är SÅ trött på de och behöver en paus. Direkt efter samtalet såg jag mitt nyinköpta fejk blod och tänkte... kanske jag bara ska testa de lite... den röda klänningen kan ju bli fin till.... Och nu när jag ändå är täckt med röd färg... ska jag inte ta några bilder på de då!? Vore synd att inte göra de när jag ändå har grejerna på liksom!? Och så blev de. Så går de när jag absolut inte ska göra något kreativt. På den positiva sidan. Är redo för både Halloween och Jul på samma gång. Kan gå smärtfritt mellan de två högtiderna. Ingen märker något.
 
Har förövrigt tagit en paus från allt de senaste. Varit lite lost i mig själv och mina egna tankar. Känt att jag behöver ha lite tid för mig själv och tänka igenom saker. Vi är alla lite lost mellan varven. Måste få vara de.
Sen slår vi tillbaks med full kraft igen. Nya insikter osv. 
 
Ska förövrigt på en intressant föreläsning idag som handlar om Intuition. Jag är en strong believer i magkänslan. Tyvärr ignorerar jag min egen för ofta. Men den brukar stämma och leda oss rätt så kanske detta hjälper mig att lyssna bättre på min egen i framtiden! Brukar du lita på din magkänsla/intuition? 
 
 
 

DIY mot ångest

Don't mind me. Just doing some witchcraft over here....
 
 
 
 
Saknar naturen otroligt mycket här. De finns parker och de finns mycket gröna områden, visst. Men de är inte samma sak som att ha skogar, sjöar och öppna landskap nära till hands. Här känns allt långt borta....
Såå. Gick ut i parken igår kväll och plockade pinnar. Människorna runtom stirrade på mig som om jag vore en galen person. Jag vandrade lyckligt hem igen vilket fall. Tände ljus. Satte på Keltisk krigar musik och började  bygga min stjärna. Kände mig så himla stark och fri. Kände mig som en krigare. I kontakt med universum.
Tänk vad lite som krävdes för att göra denna tjejen lycklig och hålla ångesten på avstånd. Ibland letar jag och säkert många andra efter de stora lösningar och de stora svaren när de som krävs kan va mycket mindre och mycket närmare. Jag behöver inte flytta, ge upp allt eller liknande. Jag behöver bara föra in mer natur och pyssel i mitt liv. Plocka några pinnar i närmsta park är tillräckligt för att känna sig okej. Mer behövs inte. 
Jag tappade den delen av mig när jag flytta hit men den kan fortfarande existera. 
 
 
Vad gör du för att hålla din ångest borta? :) 
 
 

Something wicked this way comes.

 
 
 
Måste jag ens förklara hur taggad jag är på Halloween!? Trots att jag inte planerat något utklädnad eller om jag ska hitta på något. Bara stämningen den här tiden på året är så fantastisk och inspirerande. 
Köpte en pumpa. De hade riktigt bra priser här också, tänker iallafall att de var billigare än Sverige. Ser fram mot att göra soppa och andra pumpagrejer. Fick bra tips av en kompis som jag ska testa :) 
 
Och jag har tagit så mycket bilder de senaste. Nästan för mycket. Hinner inte publicera en bråkdel ens. 
Dessutom, måste hitta en skapar-kompis i London. Eller folk som vill fota, vara med på bild. Oftast bryr sig inte folk vad en pysslar med här men idag gick de upp en kille bakom mig och sa "buu", random. Jag vet. Låter harmlöst också men va rätt creepy med tanke på att jag va väldigt avsides i parken för att få lite privatliv.
Hade varit skönt att ha någon med sig så en slipper fokusera på vart en lägger sina grejer, vilka som är runt en och bara fokusera på de en gör. Sååå. Låt oss kalla de, mission: hitta skapar-kompis. Är de du? Hör av dig.
 
 

When my hair matches the world

 
 
 
ASSÅÅÅÅ. Höst-feelsen! Känner ni dom!? 

Hade en otroligt varm dag häromdagen då de kändes som sommar men de är fortfarande vackert höstigt med löv och färger överallt trots att de inte blommat ut helt. Och som jag nämnde tidigare inlägg. Inspiration kommer och går. Igår hade jag en sån otroligt inspirerande dag där idéer bara forsade ur hjärnan och de kändes sååå skönt. De dagarna är de bästa. Spelat in film, fotat, jobbat på min film och började spontant skriva på en bokidé. Planen med London var att fokusera på skådespeleri men just nu vill jag hellre skapa material än vara i de. Orkar inte ha fokus och strålkastarljus på mig. Vill hellre sitta ful bakom scenen. Insåg de igår. Hur himla gärna jag ville vara ful. Och då menar jag inte ful som i utseende..(wtf) då skönhet har med perspektiv att göra. Utan bara inte bry mig. Ha sunkiga kläder, gårddagens smink lite utkletat under ögonen, inte reda ut skatbot på huvudet osv. Och sitta i ljuset av en hög stearingljus och bara skriva eller pyssla. And don't give a fuck.
I'm still pretty cause I'm me liksom. We all are. Men ni förstår min poäng. Mer fulhet åt folket. 
 
 

Ska bara andas.

 
 
 
Uppdatering. 
 
Jag och min hjärna har varit i ett konstant krig sen vi föddes men i periodsvis är de lugnt, periodvis är det kaos.
Just nu har de varit extra rörigt. Fokus hamnar på fel ställen. Får inte gjort de jag vill. Trampar vatten. Tvivlar på mig själv. Blir arg på mig själv för att jag lägger fokus eller energi på helt fel ställen istället för något som faktiskt ger något. Men sen så studsar jag alltid tillbaks. Får mycket energi och motivation. Så jag försöker påminna mig själv om att nuvarande känslor är temporära, precis som allt annat är. Saker kommer och går. Känslor kommer och går. 
 
Ofta blir de som får lida mitt skapande och fokus på arbete. Vilket suger då de är de som är prioritet i mitt liv.
Men saker ska aldrig tvingas fram. När tiden är rätt, då kommer de. Så tillsvidare, ska bara andas.
 
 

LONDON GUIDE: Improv Clubs


Sugen på en Impro-kväll? Antingen för att delta eller för att kolla? Oavsett om du bor i London eller är på besök. Finns många ställen som är gratis eller för en mindre summa. Uppmanar er att uppträda själva! Så kul och nyttigt för själen! Du får lära dig släppa loss, bli av med rädslor, bygga självförtroende i en trygg miljö. Att göra bort sig är OKEJ!  Ps. Kommer fylla på listan allt eftersom nya ställen dyker upp eller utforskas :) 
 

 
 
 
 
The Nursery Theatre 
 
Första stället jag gick till. Helt ny i stora staden London. Kände mig så välkommen, så inbjuden.
Människorna som jobbar där är underbara, stämningen är på topp. Och trots att min Engelska var skakig till en början då jag var OTROLIGT nervös för att uppträda/improvisera på engelska så kände jag mig trygg på detta stället omringad av dessa härliga människor. Började med uppvärmning och skoj tillsammans med alla andra deltagare innan själva föreställningen/jammet. De har också kurser ifall du vill lära dig om Impro.
 
http://thenurserytheatre.com/upcomingshows-2/
 
"Every week The Nursery presents a selection of the best improvised theatre and comedy that London has to offer. We have sketch shows and plays, musicals and games, regular nights, special guests and international stars, all at our brand new theatre in the heart of the city of London!"
 
 
 
 
 
HOOPLA! 
 
Även detta ett trevligt ställe som har gratis improvkvällar/jam samt olika typer av kurser, föreställningar osv.
Min erfarenhet så långt är att detta stället är mindre smockat på folk. Du finner Hoopla inte långt från southbank, ett centralt läge men fortfarande aningen gömt mellan husen, lätt att missa!?  
De kör andra dagar än The Nursery Theatre så planerar du veckan väl kan du fylla varje kväll med gratis Improv kvällar. På nedervåningen har de en bar också samt uteservering så vill du fortsätta kvällen med ett glas så är det fullt möjligt. Personligen dricker jag inte alkohol men i London vill folk ta en bar runda efter ALLT.
 
 
"Fun & friendly improv courses, shows and club. Improv for everyone, beginners welcome. The UK's first improv theatre. London, UK"
 
 
 
 
 
 
The Duck Duck Goose - Improv 
 
Detta stället finner du i hjärtat av Brixton och trots att jag inte besökt stället själv har jag hört mycket positivt om de. Har varit påväg dit men sen har de lyckats krockat med annat. Darn it.
Även här har de kurser och föreställningar. Att komma dit och jamma är gratis och öppet för alla. 
Du finner mer information om dom på länken nedan.
 
 
"The DDG Improv Jam is London's premier free improvised comedy jam. Made up of free improv acts, and a range of audience jams, we create a warm, loving atmosphere to allow people of all improv experiences to perform together and have a whole lot of fun. The show is every Monday at 8pm, at the Effra Social, Brixton. Come and join the fun!"
 

London tips!?

Busy london nights.
 
 
 
Tog en kvällspromenad häromdagen. Skulle bara handla mat men bestämde mig för att ta med mig kameran, var så sugen på att ta nattbilder med fart och ljus. Gillar städer om nätterna. Så vackert med alla lampor. Ska ta med mig kameran in till de centralaste delarna någon dag, piccadilly eller annan cool plats.
Pratade i telefon med min vän samtidigt och hon sjöng massa blandade låtar under tiden i hopp om att jag skulle sjunga med "Jag vet att du kan texten, sjung med!"  "Jag kommer inte sluta förrän du börjar sjunga med" Samtidigt försökte jag bära utrustning och ta dessa bilder med andra handen haha. Missions!! 

Och mina vänner. Funderar på att skriva London guider till er. Baserat på mitt London, cause that's all I know. Improv / teaterställen du kan hänga på, vackra locations för fotografering, gratis grejer du kan gå på eller andra udda tips. Ni får gärna önska!! Kommer troligtvis inte tipsa om uteliv/klubbar/barer. De är utanför min expertis. Skulle enbart skrika Shoreditch i örat på er och sen är vi klara där. Men som sagt önska tips!!!
 
 

Oupptäckt skatt

 
 
 
De finns många vackra oupptäckta skatter i London "St Dunstan in the east" var en av dom.  Lycklig över att finna platser som har lugn och själ. Stället är rätt litet och inklämt mellan byggnader och storstadsvimmel men fortfarande en pärla om en vill sitta ner och ta en paus eller vackra bilder. Måste verkligen ta porträtt där någon gång. Tänk er någon sittandes i fönstret med en lång vacker sagoklänning... hur magiskt vore inte de!? 
 
Tänkte knäppt några självporträtt när jag var där men stället var fullt med folk så jag kände inte riktigt för att plocka fram stativ och fälla ut mitt i allt. Såpass bekväm är jag inte tyvärr. Trots att de är London... folk uppträder på gator, går runt och sjunger med hörlurar för sig själva.. listan kan göras lång. De sista folk gör är att bry sig då allting är en droppe i ett stort hav. Kanske smittar deras bekvämlighet av sig på mig med tiden? 
Eller så får jag hitta en vän att ta med mig på dessa äventyr. Vore fantastiskt att hitta någon som är lika kreativ och spontan (läs galen). Någon som en kan ringa mitt på natten, dagen, julafton för att besöka random platser i den ena outfiten sagolikare eller skummare än den andra. Utan annan anledning än att de känns bra. 
 

Från saga till verklighet

 
 
 
Hade två "fina" veckor hemma i Sverige... vill jag säga. Sanningen är att jag blev sjuk och var de största delen av tiden. Hann inte träffa alla jag ville, göra allt jag ville och så vidare. Men jag fick spendera tid ute och fota, de kändes hur mys som helst. Ha sagostunder. Men nu är jag tillbaks i London och laddar för att ta tag i livet här. Tappade taget mycket när jag åkte hem till Göteborg måste jag erkänna...så nu vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Måste hitta styrka och inspiration igen. Kommer en mer utförlig uppdatering snart. Puss så länge. 
 
 
 

Allt sitter i kläderna?

 
 
Kan ni fatta... jag hittade den här klänningen i en second hand-butik för 6 pund!? 
Helt galet. Jag är så glad över att jag köpte den och att den passade. Gjorde en chansning då jag aldrig prova den på plats trots att de är barnstorlek. Thank god for big kids, lol. 
De är en speciell känsla när en tar på sig en maffig klänning med lager eller med längd. Kläder som fladdrar i vinden osv. Så fort Anna klänningen kom på ville jag skutta omkring, leka och skratta. När jag tog på mig mina vanliga kläder sen blev jag mitt vanliga apatiska jag haha. Sammanfattningsvis? Jag borde ha mer prinsessklänningar på mig, de resulterar i mer glädje för mig och för min omgivning. 
 

BIRTHDAY GIRL - 27

 
 
 
Så igår blev jag 27! 

Och de märkliga... jag började skriva på engelska. För seriöst, jag spenderar all vaken tid med att prata engelska nuförtiden, inte så konstigt!? Så.. borde jag skriva på engelska också? Eller fortsätta på svenska?
Jag hade vilket fall som helst en väldigt fin födelsedag. Saknar såklart familj och vänner där hemma lite extra en dag som den men de var fint att bli bombad med kärlek via telefonen.
 
Har som tradition att ta födelsedagsbilder. Brukar ofta innehålla ballonger. Och idag bestämde jag mig samma dag för att göra de. Hade inte ens tänkt tanken. Och rent spontant tänkte jag... vart FAN hittar jag ballonger i denna stora stad? Ju större stad desto större utbud kan en ju tänka. MEN ju större stad desto svårare att hitta är mer rimligt tänk faktiskt. Jag gick till flertal affärer och kollade. Frågade även personalen efter tips på andra ställen. Tillslut fick jag mina ballonger iallafall och de är otroligt hur snabbt en kan vänja sig vid något...
att jag bor med gångavstånd från denna utsikt över tower bridge och the shard är egentligt galet!! Men nu är det min vardag. Tänk om någon hade sagt de till mig för bara ett år sedan. Hade trott dom var galna. Seriöst.
 
 

Jag har skrivit kontrakt!

 

HEEEEEEJ.

Ledsen för tystnaden. Det är intryck och nytt hela tiden. Måste ta in allt. Och vad har hänt sen senast!? 
De vart stressigt här på slutet då jag visste att jag skulle flytta ur mitt dåvarande boende men inte visste vart jag skulle hamna därefter. Och om jag ens ville vara kvar. Saknad till Sverige fanns. Att bo i ett land där en vet hur saker fungerar och språket kommer utan att en behöver tänka är så himla skönt. Här måste jag anstränga mig mer, hela tiden. Lära mig, förstå, tänka. Meen... när flytten var nära och jag insåg att jag eventuellt måste åka hem kände jag stress. Jag vill ju inte åka hem!? Jag är ju inte klar här än. Då blev de en himla fart med att hitta nytt boende. Bostadsmarknaden här är galen. Allt går fort fort fort och är dyrt dyrt dyrt. Dessutom finns det mängder av folk som vill lura en. Bara att sätta igång då hehe!? Åkte och kolla på ett ställe häromdagen men magkänslan sa nej. Alldeles för krågligt att transportera sig. Bestämde mig istället för att stanna kvar på min sida av stan där jag känner mig hemma nu. Kontaktade olika agenter och bestämde möte med en på morgonen för att få se två olika bostäder. Tanken var att se fler på eftermiddagen. Men trots att första rummet är minimum och typisk London-standard så lockade området och magkänslan sa kör. Gångavstånd till Themsen så kommer kunna njuta av mysiga promenader vilket är sjukt värt. Vill helst inte hamna på någon stökig gata med barer och uteliv liksom utan så naturnära de går i en storstad haha. 

Summan av detta stökiga inlägg. Jag har skrivit på kontrakt och flyttar in imorgon!!!! 
Kommer bli kvar i London MINST ett halvår nu. Den tanken är galen. Hade ett kortare boende innan då jag hade möjlighet att dra om jag vantrivdes men nu är jag uppbunden och livet i London kan börja mer "på riktigt".
 
 

London livet

 
 
 
Har tyvärr inte varit så flitig med uppdatering som jag trodde men på den positiva sidan så betyder de att jag gör något vettigare med min tid (sover). 
 
Jag har promenerat så OTROLIGT mycket sen jag kom hit. Har stora blåsor på fötterna nu som gör fruktansvärt ont. Funderar på vad jag kan göra med min tid som inte inkluderar att gå men inser att jag säkert kommer promenera omkring ändå haha. Ska exempelvis möta upp "Pavement people" på deras event "Stroll with socks" idag som går ut på att promenera omkring i utvalda delar av London för att prata och dela ut kaffe/te till folk som bor på gatan. Tycker det är ett otroligt fint event som sammanflätar folk och gör skillnad. Alla kanske inte har möjlighet att slå sig in i politiken eller donera mängder pengar. Men de flesta kan donera sin tid och kärlek. Häromkvällen satt jag till exempel och prata med en kille med en jättesöt katt. Han kan vara i min ålder. Han heter Sam. Jag fråga honom om hans liv och vi prata om systemet. Lärde mig massor.
 
Mitt mål med de här äventyret har varit att komma in in Teater/Entertainment-Branschen i London men efter att ha sett så mycket kapitalism och hemlöshet så känner jag väldigt starkt för att lägga fokus på att hjälpa folk. Tror jag blivit lite hemmablind i Sverige och att komma till ny plats har fått mig att vakna till igen..
 
 
 
 
 
 
Har gått lite upp och ner med känslorna. Ena stunden trivs jag som fisken i vattnet, andra längtar jag hem.
Innan jag åkte sa jag "De här är inte något jag vill göra utan något jag MÅSTE göra" och den känslan finns till viss del kvar. Har ni känt så någon gång? Som att något drar er i en riktning och ni bara måste följa med?
Som att något kallar på er. Så känns de just nu för mig. Uppslukad av en stor London-bubbla.
 
Ju mer framtidsplaner jag gör desto mer hemma känner jag mig. Har bokat in flertal Workshops framöver. Bland annat en som heter "The Business of the acting industry" som går igenom väldigt praktisk information som att fixa CV, selftape, promota sig själv, nätverka, skaffa agent och hur en ska bete sig/framhäva sig själv och mycket mer. Also, det är ett bra sätt att träffa folk. Både att arbeta med och att umgås med. Att vara ensam i en stor stad är som sagt ensamt. Har aldrig insett hur stort behovet av människor är förrän nu. Och jag är en person som älskar egentid men det är stor skillnad på att vara själv och att vara ensam. Att ha någon att ringa om en behöver hjälp eller allting skiter sig. Någon att dela sina tankar med. Någon som är på plats och upplever samma som du. Någon som förstår. 

Satt ensam i parken för några dagar sen när de kom fram en ung kille och ville prata. Vart så glad....
"Hello Love! Do you smoke some weed?" 
Och jag som är hardcore motståndare mot droger kom på mig själv med att ändå vilja göra allt för att fortsätta konversationen. Bara för att jag saknade umgänge. Typ börja ljuga och "FUCK YEAH, I Smoke weed. I have so much weed here. Please, Sit down and talk to me. Please" 
 
Tack och lov träffa jag en ny vän igår. Utan droger. Han visa mig runt och visa sina favoritställen. Vi spelade Foosball tillsammans med andra människor vi mötte. Käkade mat, umgicks och de sjukaste av allt kollade på inte bara en utan till och med två fotbollsmatcher, och jag som hatar fotboll haha. Men summan av kardemumman, nu känner jag mig betydligt mindre ensam :') 
 
 
 
 
 

FLYTT TILL LONDON


Hej på er! Nu har jag landat lite i allt och tänkte därför dela med mig av de mina tankar och upplevelser hitills. 
Jag har alltså dragit till London själv och min tanke är att försöka starta igång någon form av karriär/liv här. Kör de lite soft till en början för att känna om jag skulle kunna trivas här. Ni får oavsett följa med varje steg.
 
Dagen jag flög var jag de mest nerviga vrak tänkbart. Jag har flugit till London tidigare och de har varit lugnt.
Men tankan på att åka dit ENSAM under så lång tid skrämde slag på mig. Och då har jag ändå hittat på den här idén. Helt frivilligt. Självplågeri eller ambition? Ingen som vet. Här kommer lite av de som hänt hitills..
 
 
 
 
Såhär bor jag. Jag är gladare över de än jag ser ut, jag lovar. Trivs jättebra med området och boendet! 
Har bara hunnit utforska närstående delar lite men har planer på att se mer av de som finns nära mig.
Efter äventyr i de mest intensiva delarna av London känns de bra att landa här, lite lugnare. Passar mig utmärkt. Samtidigt har jag nära till allt. 
 
 
 
 
Första dagen i London tog jag VÄRLDENS LÄNGSTA promenad....
Valde att gå in till stan istället för att ta bussen och promenerade längs hela Themsen, samt över broar fram och tillbaks. Jag var så solbränd. Försökte hitta skugga. Försökte hitta någonstans att köpa en keps/hatt. Inget. Tillslut irra jag omrkring och visste inte vart jag var, hur jag skulle ta mig hem samt var helt bränd i hela huvudet. It wasn't pretty. När jag väl kom hem igen däckade jag DIREKT. Hade så ont överallt. Sen sov jag bort hela förmiddagen dagen därpå. Lite väl hardcore första dag. Måste lära mig att inte gå all in direkt, jag har tid. Behöver inte avverka hela London på en dag...
 
 
 
 
Blev påmind om vilken underlig art turister är. Så roligt att se alla som ihärdigt spriger omkring för att få den perfekta Instagram-bilden samtidigt som ALLA tar samma selfie med samma bakgrund.  
Om jag hittar någon ny vän som precis som jag saknar hämningar (läs:hyfs) så skulle jag vilja spendera en dag vid Tower bridge bara för att photobomba människor. Vore inte de värt!? Sen kommer hela Instagram fyllas med galna bilder på mig tillsammans med en hord turister haha.
 
 
 
 
Fortsättning följer ... <3 
 

Sista dagen i Sverige

 
 
Några timmar kvar innan jag sätter mig på flyget till London och lämnar Sverige bakom mig. Är sånt nervvrak just nu, så mycket känslor, så mycket tankar. Kan se mig själv tänka tillbaks på denna dagen i framtiden och se att detta steget var starten på en himla massa. 
 
På bilden har jag förövrigt min mormors gamla jacka/tröja från 60talet. Känns fint att kunna bära minnen med mig från de som inte längre finns med mig. 
 
 

MIDSOMMAR 2018

 
 
Några snaps från min midsommar som varit otroligt lugn och blåsig. Mest förberedelser inför flytten till London som endast är två dagar bort. Spännande och sjukt läskigt. Ett oskrivet blad som kan fyllas med vad som helst. Är så himla taggad på att åka samtidigt som jag är orolig över otaliga saker. Att inte gå vilse, att ekonomin klarar sig, att hinna och lyckas med allt jag vill. Men jag skickar ut allt i universum och lämnar de så. Positiv energi, positiva tankar. Allt kommer gå grymt. 
 
kommer bomba bloggen med bilder och tankar från London framöver! Häng med! 
 

Drömmer sig bort

gumo.se
 
 
Som sagt. Jag nämnde tidigare något om upplevelsestress i samband med sommar. Vädret ger mig både solsting, allergi och sabbar mitt arbetshumör vilket ger mig enorm stress. Och jag vet, klaga, klaga, klaga. That's how I feel tho. Kommer bli så mycket bättre när allt jobb är klart och jag åker till London. Då kommer jag kunna släppa strssen. Just nu försöker folk dra ut mig på andra äventyr vilket gör att jag har svårt att hålla fokus på de jag borde. Och hur konstigt de än låter så får de mig att längta till kallare och mörkare väder. Vinter. Snö. De är så typiskt. På sommaren vill jag se filmer om vinter och på sommaren älskar jag att se sommar. Vore otroligt mysigt att åka på någon skidsemester till sälen denna vinter. Boka någon stuga och ta med hela familjen. Har tänkt tanken tidigare men de krävs planering god tid i förväg så de är lätt att de inte blir av. Så kanske skulle försöka boka något över jul/nyår detta året? Vore sjukt mysigt. Sladda ner för någon backe, pulsa i djup snö, dricka varm choklad i stugan framför en brasa. Skulle faktiskt kunna tänka mig att åka till Sälen även nu på sommaren. Älskar berg och vackra landskap i alla former. 
 
 

SOMMAR BUCKETLIST - 2018

 
 
 
 
BUCKETLIST FÖR SOMMAREN 2018
 
- Medeltidsveckan
- Lödöse Medeltidsdagar
- Besöka Bohus-fästning
 
- Rida
- Bada när det regnar
- Skriva på min bok
- Te-party med fin servis/klänningar
- Bygga en kojja 
- Sitta utomhus och måla
- Upptäcka något nytt
- Bli kär
 
- Praktisera på Teater i London
- Ha Sago-plåtningar
-  Träffa nya människor
 
 

NÖRDPARADEN 2018

 
 
 
Så var det dags för den årliga Nördparaden igen som arrangeras av Science Fiction Bokhandeln.

Jag hade inte planerat något inför årets parad utan slängde på mig något i sista stund. Min utklädnad resulterade i  trevligt samtal med man på vagnen om pilbågar. De kom även på en kille på vagnen som var OTROLIGT packad/hög som började sjunga och var allmänt störig. Min spontana tanke var "vilken idiot" medans jag själv satt där med alvöron och kanske betraktades som idiot i någon annans ögon. Well, what to do. Paraden var fin som vanligt. Kändes som de var mindre folk än vanligt dock men kan nästan garantera att de berodde på värmen som var utom denna värld. Havet känns mer lockande då.
 
Att se alla nördar och kreativa själar vandra ner längs avenyn värmde mitt hjärta. De känns fint att inte alltid vandra i tåg MOT något utan faktiskt FÖR något. För rätten att uttrycka sig, känna frihet, få vara som en är och samtidigt sprida enorm glädje. Människor som vi passerade längs med vägen sken upp när tåget passerade. 
Du behöver inte vara en hardcore nörd för att uppskatta att ett tåg av färgglada, unika och glada personer paradera förbi. Glädje är smittsamt och vi vill smitta hela världen.
 
 
 

Tidigare inlägg