Jag jobbar på Bohus Fästning denna vecka med att läsa spökhistorier/skrämma folk och jag kunde inte bett om en mer fantastisk miljö att få spendera min tid på, den 700 år gamla fästningen är magisk. Så tacksam för att jag får göra det här.

 

Måste medge att veckan varit galet stressig dock. Mycket att göra i allmänhet. Och lite tid att förbereda. De var första gången jag läste sagor inför publik. De är väldigt stor skillnad på att spela upp en scen där den fjärde väggen finns och att tala direkt till publiken för att få dom intresserade och engagerade. Fick mig MINST sagt en chock första dagen då jag insåg hur mycket folk de vart och hur stor publik jag fick. Folk fick inte ens plats i tornet och köade utanför för att kunna få vara med. Idag har vi bestämt oss för att dela upp det i två gånger så alla ska få chansen att komma in. De är väldigt glädjande att kolla utöver ett hav av vuxna och barn som sitter på fällar i det gamla tornet. Och barnens reaktioner när de är inne i historien. 

 

Och när jag satt på min sago-tron iklädd medeltidskläder. Då kom en liten söt tjej fram med sin halloween-utklädnad och frågade "är du en prinsessa?" asså åh, höjdpunkt i livet.

 

 

 

Jag har en kärlek för circus, gyckel och gatukonst men det är inte förrän nyligen som jag börjat testa på och utforska sådant som kan förekomma inom dessa områden for real.

 

Tänkte berätta om min senaste grej - jonglering. Införskaffade precis nya bollar i silver och guld.

I framtiden kanske jag investerar i lite rejälare bollar i bättre kvalité och med lite mera tyngd men till en början blir detta perfekt. Kunde inte låta bli då jag tyckte dessa var så himla fina. 

 

Tack vare min minskade användning av sociala medier har jag också fått en hel del dö-tid att göra av med, istället för att plocka upp mobilen i tristess så plockar jag upp mina bollar. Har gett mig fan på att jag ska bli en jäkel på jonglering och jag gör framsteg. Små och sakta, men de kommer... 

Älskar att tålmodigt lägga tid på något som en sedan börjar se resultat av. 

 

 

 

Så länge jag tänkt på detta, på hur bra det vore, när en är på diverse event eller i något arbetssammanhang. Att snabbt kunna slänga iväg ett kort vilket både är smidigt och ger ett betydligt profesionellare intryck. Förstår verkligen inte varför jag inte tagit tag i detta tidigare..

 

Satt och spånade fram och tillbaks på designen länge. Ville verkligen att de skulle fånga och funka i alla mina framtida områden och mer än något annat, att de ska kännas jag. Grafisk design är knepigt. En sitter och ändrar typsnitt hit och dit, färger, storlek.... och tillslut får en helt enkelt bara bestämma sig - this is it. De är som da vinci sa "art is never finished only abandoned" och så känner jag alltid.

 

Vart riktigt nöjd när jag öppnade min låda med färskpressade visitkort. Kommer med glädje och stolthet dela ut dessa till framtida arbetsgivare, samarbetspartners och kunder.

 

 

 

 

Brukar normalt tagga som en GALNING men detta året har jag haft så mycket annat i huvudet. Är väldigt tacksam över att jag ska jobba mer eller mindre hela Halloween-veckan med riktigt roliga saker. Slipper jag planera fester och firanden, kommer bli festligt ändå. Ska nämligen läsa spökhistorier och skrämma besökare på en gammal fästning. Iklädd 1700-tals kläder och sminkad som ett spöke. Blir inte mycket mysigare än så :))

 

Jag kontaktade själv stället som håller i detta på ren chansning och frågade om de behövde folk framöver då jag misstänkte att både Halloween och Jul kunde vara sådana tillfällen. Och de sa ja!

Det lönar sig att vara framåt och ta saker i egna händer. Istället för att enbart söka alla jobb som dyker upp i ren desperation... kontakta de företag och ställen som du tycker om och skulle vilja vara på. Positivt för dig då du får göra något du valt själv för att de passar just dig. Positivt för arbetsgivaren då de förstår att du genuint tycker om deras verksamhet och skulle trivas där. Ibland tillsätts tjänster internt och annonseras inte. Att fråga skadar aldrig.

 

 

 

 

 

Vilken dag! Min hjärna har verkligen matats sprängfylld med information.
Och så många år jag tänkt på att starta företag.... sen tonåren liksom, men sen har de inte blivit av.
Att gå på Starta-företag-dagen som arrangerades av Verksamt.se (en samlingsplats för flertal myndigheter) var en bra knuff i rätt riktning åtminstone.

En heldag med snack om bolagsformer, skatter, moms, bokföring och annat smått och gott... 
Och trots stigande ålder märker jag fortfarande av mitt korta fokus-spann, precis som i skolan. Börjar kolla upp i taket, kollar på folk, börjar bli rastlös på stolen, vrider på sig. Kan verkligen bli avundsjuk på de andra lugna och fokuserade personerna, önskar jag besatt den förmågan. Om jag inte tvångsbinder min uppmärksamhet så börjar jag dagdrömma mig bort till sagornas värld.

 

De var något väldigt fint med att sitta inne i en stor sal fylld med "framtidens folk". Människor med ideér och saker de brinner för som de är villiga att satsa både pengar, tid och energi på. Lokalen sprudlade med så mycket kämparglöd. Blev verkligen en påminnelse om att de är VI tillsammans som bygger upp ett samhälle. Där alla med sina olika specialområden behövs.

 

 

 

Igår fick jag äran att fotografera denna lilla. Mindre än ett år gammal. 

Det är alltid en utmaning att fota barn. Det finns så mycket annat som kan fånga uppmärksamheten... som gräset, de var himla kul. Och eftersom vi var i mitten av en lerig hage även fåren och kossorna i hagar och på kullar bredvid. Bortsett från leran vart de väldigt idylliskt och mysigt. 

Mamman hoppade omkring och skojjade bakom ryggen för att få leenden och skratt  (och ett intensivt träningspass) Men jag tycker de är väldigt mysigt med eftertänksamma och ledsna bilder på barn också. Kan inte gå igenom livet ständigt leéndes liksom :')

 

 

 

 

Jag började med en paus för att se vad jag skulle upptäcka. 7 dagar utan sociala medier, evighet för vissa, en fis i rymden för andra. För mig? Fick en enorm insikt om hur skrämmande beroende jag varit av Instagram. Förde anteckningar för att dokumentera vad som hände under denna perioden. Detta är vad jag kom fram till....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tycker inte sociala medier är ont i sig men mitt och många andras användande kan vara ohälsosamt. Sociala medier har bidragit med otroligt mycket positivt i mitt liv och kan användas till att sprida konst och promota sina företag... men, om en öppnar appen varje minut, tappar fokus i vardagen och försvinner bort i de sociala mediernas värld.... kanske de är dags att se över sitt användande. För mycket av allt, är ohälsosamt.

 

Gick från rastlöshet av att inte kolla till oro av att komma tillbaks...så.... 
Jag kommer helt klart begränsa mitt framtida användande om jag ska vara inloggad.

Vill absolut INTE gå tillbaks till hur de var tidigare.

 

 

 

 

 

 

 

Att få komma "hem" till Visby var fantastiskt. Folk har alltid svarat på mina kärleksförklaringar om Visby genom att säga "du kommer inte gilla de på hösten/vintern". Men om jag gör! Hösten är magisk, i Visby är den ännu mer magisk. Den enda delen som var tråkig var att lämna....
Jag hade 5 stycken fantastiska dagar. Promenerade omkring i alla backar, upp och ner innanför muren. Vandrade längs vallgravar i solsken, regn och såg världens vackraste regnbåge över ringmuren. Var på Visby-dagen som bjöd på mycket loppis, musik och glädje.

 

Påväg till flygplatsen pratade jag med en pratglad stockholms-chaffis som berättade ingående om sin skilsmässa, om att han fortfarande älskade sin fru som han var skiljd med sen 12 år tillbaka.
Och han sa också att rödhåriga ser unga ut hela livet "så du kommer vara söt tills du dör" haha.

Resten av veckan har varit OMTUMLANDE. Känslosam och helt helt helt galen....
Mycket nervositet. Mycket känslor. Mycket framtid och rörelse.En sak som jag trodde var helt klar fick sedan en till del som nu eventuellt äventyrar hela grejen... så innan allt är 100 procent, vågar jag inte säga något. Så fort jag landat i allt så kommer jag berätta mer. 

Tills dess! Njut av lite bilder på Visby.
En skulle kunna säga att en bild innehåller ledtrådar till min hemlighet. Kan du gissa?

 

 

 

 

Jag försöker desperat att fånga känslan, att sätta ord på den. Men det går inte. De är någonting som händer inom mig när jag kommer hit. Något oförklarligt. Magiskt. 
Varje gång känns det som att komma hem för första gången. Som att vara lycklig för första gången. Att de som jag vanligtvis tror mig själv göra mig lycklig, inte är något mot den här lyckan. 

De är som att min själ landar och får ro på något märkligt sätt... 

 

Några dagar har redan passerat och de dagar jag har kvar kommer jag säkert fortsätta famla efter orden. För jag vet inte varför, men jag känner ett stort behov av att kunna sätta ord på de. Kanske för att förstå mig själv bättre? För att förstå vilka vägar jag ska vandra?

 

 

Att bevittna solnedgången över muren och havet var plågsamt vackert. Wow.

Ska fortsätta njuta njuta njuta varje sekund jag är på ön.

 

 

 

 

 

Ord kan inte beskriva min lycka just nu. Jag är i Visby. Drömmarnas stad. Rosornas Ö.
De är verkligen som att kliva rakt in i en saga varje gång. Jag älskar ALLT med den här platsen på jorden. Hur de doftar. Hur de känns. Naturen. Havet. Historian. Byggnaderna. Konsten.... ALLT. Det är en speciell energi här.

 

Jag var så lycklig att jag gick hela vägen från flygplatsen i regnet. Kunde inte hålla mig från att se allt. Tog åtminstone 40 min att gå. Säkert ännu längre med tanke på att jag stanna varje sekund för att ta bilder haha.

Jag bor just nu i ett 1700-tals hus som är... wow. Golven är helt snea, lutar åt alla håll. Knarrar sådär mystiskt när en går. Bjälkar i taken. Höga trösklar. Lågt i tak. Öppen spis. Väldigt enkelt och fint inrett. Har nog en aldrig satt min fot på en bostad och känt mer mig hemma såpass fort. Hade velat bo kvar här forever. När jag tittar ut genom fönstret ser jag muren och de gamla huset på min söta kullerstensgata. Natten var mystisk då de är svagt upplyst (knappt alls) och en ser stjärnorna tydligt. Plötsligt smyger de förbi en svag gestalt utanför de låga fönstret ut mot gatan men försvinner lika snabbt i höstmörkret. 

 

 

 

 

 

 

Fick äran att ta bilder på Henrik Salomonsson som är trollkarl. Vart några olika platser i centrala Göteborg. Bland annat på centralstationen som jag personligen älskar som bakgrund men de gamla, ruffiga spåren och sådär. Men även fina lejontrappan. 

 

Är ni i behov av en trollkarl? Vem är inte!  Kontakta honom för jobb.
Kan intyga att han är riktigt duktig och jag har tappat hakan flera gånger.