Gått två år sedan han lämnade oss.. Att förlora någon är omtumlande. Dels i livet, praktiskt, med alla saker som lämnas efter men också känslomässigt. Jag kan utan tvekan säga att jag inte är samma person nu, som jag var innan. Och även om jag önskar jag fick ha min pappa kvar, så är jag stolt över mitt nya jag. Starkare, klokare och öppnare. 

 

Innan pappa gick bort bar jag såg mycket smärta inom mig. Minnen från folk som skadat, sårat och tyngt ner mig. Jag var arg på omgivningen. Svår att ha att göra med. Pappas bortgång var en sorg och en explosion av inre saker att navigera. Men jag kände mig ren efter. Allt tidigare av ondo, försvann, som bortblåst. Kärleken till min pappa, läkte alla sår. Tacksamheten till livet blev så stor när en påminns hur ömtåligt de är.

 

 

 

 

Tanken är att det ska bli 10 stycken allt som allt. 

 

Och denna gången en väldigt självklar Inspirationskälla då jag är ett stort Sagan om ringen fan. Som alla andra. Men de är inte bara något som jag älskar utan de formar också hur jag lever eller åtminstone önskar leva. Naturnära med äventyr. Där känslor känns och tidens tempo är ett annat. Tolkiens kärlekshistoria tillsammans med sin fru Edith är den vackraste och jag önskar få själv uppleva en kärlekshistoria som den.

 

 

 

 

Älskade hösten. Alla vackra färger, friska luften och den magiska atmosfären.

Här har jag samlat ett gäng fantastiska tips till er som ni kan gotta er i denna hösten. Både pyssel och mat. Klicka på länken för att komma till beskrivningen eller receptet.

 

 

 Gold Leaf Pinecone Garland

 

 

---

 

 

DIY LEAF BOWL // BY DAINTY 

 

Passade dessa busungar i helgen.

De ville bli sminkade till hund och kanin. Kunde inte komma till bättre person haha. Inte för att jag är bra på de nödvändigtvis utan för att jag älskar att klä ut mig och gladeligen spökar ut barnen också. Att vara med dom satte verkligen igång min kreativitet på nytt då vi pyssla med lera, gjorde smycken, skapade flygande drakar då de blåste något stormartat nästan. Vi dansade, spelade fotboll, lekte på lekplatsen och ja... vad gjorde vi INTE? Kan en ju fråga sig.

 

Och nu mår jag som sig bör. Kvällen efter de åkt blev jag magsjuk och börjar nu sakta återhämta mig igen. Dessa små vet verkligen hur en pumpar ur en ALL energi en har haha. Är otroligt imponerad av alla föräldrar... förstår inte hur ni fixar de. Ni är fantastiska.

 

Apropå ingenting...

Bokade en spontan semester till mig själv. Är så otroligt lycklig över de.
Ser fram mot att komma bort lite för att pyssla, ta promenader och njuta av lugnet bara.

Min hjärna sa: Neeeeeeeeej, kasta inte pengar i sjön.
Min kropp sa: Unna dig.

Och så fick de bli.

 

 

 

 

Den senaste tiden har jag insett mer och mer hur mycket rädsla håller mig tillbaka i mitt skapande..

Kreativitet är det mitt hjärta klappar för liksom, ska rädsla då hindra mitt hjärta att slå?

 

Handlar framförallt om när kreativitet sker i samband med andra. Då kan jag lätt överanalysera enkla eller onödiga detaljer tills jag blir galen... de är så himla tråkigt och förstör så mycket.

Har bestämt mig för att sätta ner foten och säga till den "rädslan, nu är det jag som bestämmer" för den sak vi alla behöver lära oss - VEM BRYR SIG. Vem bryr sig om en skapar "dålig" eller "ful" konst om en säger eller gör något "dumt". Om en inte sitter på alla svaren. Om saker tar lång tid eller skapas på en impuls. Så länge hjärtat pumpar med full kraft. Med glädje och kärlek för det som ger en lycka i livet. Vad skulle vara mer värt än de? Att faktiskt göra de en mår bra av? Vem har rätt att ifrågasätta din lycka och hur den ska genomföras eller se ut -  INGEN. 

Själva iden om rätt och fel...bra och dåligt är himla konstigt tycker jag. Smak är relativt. Men vad som är rätt för dig, kan bara du veta.

 

Har både genomfört och planerat framtida saker där jag får chansen att utmana sådant som skrämmer mig. Både mindre och större saker. Tänker inte slösa mer tid på att vara rädd.

 

 

 

Här kommer de första bilderna från fotograferingen med fina Sanna från häromdagen.

Vi gick på samma skola i högstadiet så vi går way back. Roligt att connecta igen efter att inte ha setts eller hörts så mycket sen dess. 

 

Och även roligt att komma igång att fota modeller igen. Kände mig lite ringrostig men de var himla roligt ändå. Trädgårdsföreningen som vi var i har så mycket fina bakgrunder att bjuda på. Både inne i växthuset och ute i själva trädgården. Riktigt drömmigt och sagolikt.

 

 

 

Vaknade upp förvånansvärt tidigt idag. När vanligtvis-morgontrötta-jag såg den här dimman utanför fönstret... sprang jag ut med kameran i högsta hugg för att fånga all magi på bild. Jag klädde knappt på mig, så exalterad blev jag. Slängde bara på mig kappan över nattlinnet och ett par skor. Att de faktiskt var rätt kallt fick bli ett senare problem. Inget skulle få mig att missa detta jordliga-spektakel.

Jag är ständigt facinerad över hur jag (och många andra) kan bli lika hänförda av vanligt förekommande saker som väder och årstidskiftningar efter 28 år på denna planet. Men de är speciellt. De känns hela vägen in i ens stängda rum. 

 

Måste tilläggas: Har ALDRIG sett så många hela och perfekta spindelnät i hela mitt liv. Bilen var full av dom. Träden. Buskarna. Gräset. Lamporna. Spindlarna måste älskat den fuktiga och dimmiga morgonen så mycket att de ställt till med världens kalas. Bjudit in tjocka släkten och alla de känner.

 

 

 

Äntligen fick jag natur och äventyr. Stressat massor och haft mycket att fixa med den senaste tiden. Behövde andas den friska skogslukten och låta tankarna vandra fritt. De va rätt blött och halt dock så fick vandra försiktigt.... då jag inte går de självklara stigarna utan har min egn rutt. Och don't get me started on windy! De var såååå blåsigt. Kunde knappt stå upp på toppen haha, hade jag kastat mig ut hade vinden fångat mig, så kändes de.

 

Satt uppe på toppen och sjöng för mig själv. Bara jag, himlen och bergen.

 

 

 

Här är den första i en hög av loppisfynd. Köpte den (tillsammans med lite annat) hos grannen för 10kr. Som hittat ju. Vintageklänning med lejon på, jag som är ett lejon själv. Jag var tveksam om den skulle passa först då den såg liten ut. Tack och lov vart jag liten också och den passade som handen i handsken. Den har precis rätt längd som jag älskar och faller sådär elegant och fint. Att komma i och ur är svårare dock.... gick klaustrofobiskt runt igår och väntade på att någon skulle komma hem som kunde hjälpa mig med dragkedjan haha. Thank god brorsan dök upp.

 

 

 

Är snabbast på att uppdatera på instagram, för jag tycker de är roligt. MEN jag försöker uppdatera mer utförligt här så de ska väga upp..

 

Här kommer en update från helgens promenadloppis. Eftersom jag bor i resväska numera vart de skönt att få sälja av saker som legat nerpackade i lådor där hemma. Mycket blev sålt faktiskt.

Träffade mycket folk. Både barndomsvänner, deras familjer, grannar, syskons gamla klasskompisar och en mängd nytt, intressant och vänligt folk. Måste medge att de var märkligt att se gammalt folk från skolan som en umgåts en del med men som en knappt kände igen och som inte kände igen en. Dessutom dyker alla upp gamla, med barn och familj. Medans jag är typ samma. Känner mig fortfarande som ett barn. En del av mig är nöjd med det. En annan är nyfiken på om även jag kommer hamna där. Nu är jag inte det. Men tiden får utvisa.

 

Dagen var vilket fall lyckad. Var helt överväldigad av kärlek mot slutet. De är fint när människor connectar. Utan allas gemensamma effort för att göra den till vad de blev och arrangörers fina arbete hade de aldrig blivit något. De är saker som detta som bygger broar och skapar trygghet.