Who run this world?
Life update.
Jag är inte så aktiv här längre. Eller de kanske bara känns så för mig? Kanske verkar mer aktiv än jag känner mig. Har tappat kollen helt.
Nåväl. Mitt liv består rätt uteslutande av teater just nu. Jag läser teater och feminism i skolan. Sedan åker jag ut till Angered och är med i en teatergrupp där. Vid sidan av de försöker jag bolla alla andra projekt jag har i rullning. Och jag gillar de. Gillar att ha mycket på gång. Att vara aktiv. Att känna viden i håret.
Idag ska jag hämta hem mina katter. Ni kan inte ana hur mycket jag saknat dem!
Var ett halvår sen jag kunde känna deras tassar och fluffiga päls mot mig. Det är mina bebisar liksom. Känt mig som en mamma utan sina barn och de har tärt på mig. ÄNTLIGEN ska jag få ha dem hos mig igen och jag kunde inte vara lyckligare över de.
Kan utan att överdriva säga såhär, att se random katter ute på stan har varit en prövning de senaste halvåret. Har velat plocka upp varenda en och tvågsgosa dem i abstinens. Men idag ska jag gosa mina till max och de kommer se plågade ut och önska de var döda i princip!
Ska förhoppningsvis få hem objektiv idag också. Kan jag ta bilder igen!
Mitt favvvo/allround-objektiv är ju väck men det är alltid något att pyssla med.
Historiens vingslag
Stor anledning till att bloggen är tyst är på grund av att objektivet till kameran sprack och de är de enda jag har här. Dessutom har jag inte mycket tid över för det är full rulle hela tiden. Teater jämnt eller något annat projekt på gång. Har exempelvis inte så mycket tid över till att hålla iordning runt mig, mitt rum är en kringszon som jag återvänder till med jämna mellanrum för att pusta ut.
Men idag fick jag fixat faktiskt. Ogillar känslan av att komma in i en rutt och behöver kasta omkring saker för att förnya ibland så jag tog och möblerade om också för sakens skull. Poäng till mig!
Längtar såååå efter en egen lägenhet. Ni anar inte hur mycket. Men det är lättare sagt än gjort. Har mina hökögon på ständigt vakt för att haffa tag i lägenheterna när de dyker upp men det känns rätt hopplöst.
Kan vara en sleten inrökt etta i någon förort långt bort haha. Vill bara ha något eget mer än något annat.
Ett ställe där jag kan slänga in alla mina antika fynd och gamla möbler och inreda / gör precis som jag vill. Inte behöva rätta mig efter någon annan. ÄLSKAR antika föremål, så mycket mer känsla. Man kan höra och känna historiens vingslag i luften. Så lite ikea som möjligt ska in i mitt hem.
Just nu ligger mycket av mina prylar i flyttkartonger, fortfarande. Har ingenstans att ha de. Har även sålt en hel del. Får bara ha framme mina absoluta favoritsaker, resten får vänta. På bilden kan ni till exempel se en gammal bönebok från 1700-talet (gissar jag, baserat på insidan). Jag är inte religiös men jag såg den ligga i en monter och den fångade min blick på långt håll. Så vacker! Njuter av att den är något av de första / sista jag ser varje dag. Lådan / kistan den ligger på är från 1900-talets början (minns inte exakta årtalet) och spegeln man skymtar på sidan är också en gammal sak, ingen aning om hur gammal men jag ÄLSKAR den.
Jag bryr mig personligen inte om värde i form av pengar. Saker jag tycker om ett har ett värde för mig och de är det som räknas. Skulle dock vara kul att få mer fakta så att föremålen verkligen kan komma till liv.
Krossad utrustning och stora drömmar!
Jo så att...
Här har ni scoopet (eller inte). Jag tog mig ut med kamerautrustning för att ta nya headshots till mitt CV som skådespelare. Det var en solig eftermiddag och jag var på gott humör. Kameran kommer på plats, inställningar inställda... då kommer en stark vindpust och jag ser hur mitt stativ med kamera faller i slow motion mot mig och jag kastar mig fram (även jag i slow motion) men förgäves, hinner inte fram förrän de dunsat ner hårt i stengrunden och hela objektivet spräcks.
Ja... ni kan ju ana hur det kändes. Ett objektiv fattigare. Och de jag använder till allt såklart... suck.
Känns som jag är i en bra plats rent karriärmässigt dock. Det dyker upp mycket positiva saker. Jag lär känna mycket intressanta människor och finner mig i olika sammanhang där nya möjligheter dyker upp.
Det kommer perioder då det känns som att allt bara står stilla och det inte hänger någonting men nu rullar de på som en dominoeffekt. En bra saker leder till en annan som leder till en annan och så fortsätter de så..
Finns alltid negativa människor som undrar "när man ska sluta leka" eller "oddsen att man lyckas är små" men jag köper inte de. Vill man så kan man. Jag vet att jag kommer lyckas och att jag är på god väg, därför kommer jag också lyckas med det jag vill. Mycket bra händer, gäller bara att kämpa på.
Har också funderat MÅNGA år på att starta eget företag då jag har mycket olika projekt och saker som jag pysslar med men sen så rinner det ut i sanden gång på gång. Kanske har tiden inte varit rätt.
Men jag tror det börjar bli rätt tid. Dags att köra all in. Dags att satsa. Dags att köra!
