Tjoho. Tänkte att jag ska försöka slänga in lite mobil-bilder mellanåt också. Roligt att spara tänker jag spontant. Gillar att kunna blicka tillbaks i min online dagbok och se vart i livet jag befann mig och vad jag hittade på. 

 

Min kamera på mobilen är trasig dock så jag får alltid ta bilder ur selfie mode haha. Därav blir det inte lika ofta. Och oftast selfies.  Men här kommer lite blandat från senaste tiden....

 

 

 

 

Här är bild nummer två från mitt nya "inspirations projekt" där jag återskapar bilder av folk som jag är inspirerad av. Började som en rolig grej men insåg att de va roligt att ha ett nytt projekt. Att härma andras bilder är givande på många sätt. En får tänka på ett annat sätt. Utmanar en att fota och skapa på sätt som en annars inte skulle. Komma på kreativa lösningar.

 

Jag gjorde en version i färg också men bestämde mig för att köra på en svart/vit. Tyckte den blev bättre. Fotade ute i trappuppgången/loftgången med hjälp av ljuset av en kass lampa på väggen. På natten. Lyckades även spana in några langare som smusslade med drogaffärer vid gathörnet medans jag fotade mina bilder. För mig är själva processen av fotograferingen nästan mest givande. Ofta finns de mycket minnen eller känslor som hör samman med bilderna. Ibland, pinsamma, roliga, fina, hemska, jobbiga eller som nu, mest udda haha. Blir en skum kombo av känslor och tankar som ska ut blandat med omständigheterna där och då.

 

Anledningen till att Benedict inspirerar mig. Dels är han ju Smaug och Sherlock, duh. 

Han är ju fantastisk på mängd olika sätt. Han har någon old school charm. Han inspirerar mig mycket som skådespelare, rent proffesionellt och yrkesmässigt. När jag själv tappar glöden så hjälper de att se honom för att hitta tillbaks till arbetet igen. Han balanserar lugnet och att arbeta hårt på ett väldigt classy sätt. Och älskar såklart hur stöttande han är av kvinnor och deras rättigheter i samhället. 

 

 

 

 

 

 

Jim Carrey är en stor inspiration för mig på många sätt. Älskar hans känsla av personlig frihet. Vad än Jim känner för, Jim gör. Samtidigt är han en djup tänkare och precis som jag gärna vandrar och förlorar sig i tankar om vår existens och vår värld. Då är de skönt att bara släppa loss och vara en knasboll därefter haha. 

 

Var btw mycket svårare än jag trodde att återskapa bilden. Vart en spontan grej "åh, vore roligt att göra denna bilden, tar nog några sekunder bara" men mitt rum är så litet och de var kaos av stök och saker överallt så jag kunde knappt ställa kameran någonstans haha. 

 

 

 

 

De här med glädje. Känns som glädje anses vara något fult medans misär och lidande skulle vara något coolt och nästan eftersträvansvärt i vår nutid. Den lidande konstnären och poeten. Undergrounden ungen. Den ensamma vargen. En plågad själ.... osv osv.

 

När jag uttrycker glädje och faktiskt visar att jag mår bra så blir folk provocerade. Folk kanske tycker de framstår som en påklistrad sociala medier grej eller brist på djup? Eller så speglar de deras egna olycka vilket såklart är jobbigt men inte en anledning för att önska samma känsla för någon annan. Ska också erkänna att jag har varit på den andra sidan själv. Mitt i misär och sett andras glädje som brist på djup och insikt för allt lidande i världen. SÅ FEL JAG HADE. Precis tvärtom. Att vara olycklig är enbart en annan sida av myntet. Vi har alltid möjlighet att välja sida. Bara för att jag idag väljer annorlunda har jag inte mindre insikt för att hemska och tråkiga saker händer eller att jag aldrig drabbas av dom men jag väljer att fokusera på vad jag har och inte på vad jag inte har. Ska tilläggas att jag är mänsklig, även med denna insikt "trillar jag dit" och hamnar i gamla hjulspår ibland. Men jag jobbar aktivt på att bli av med dessa invanda mönster.

 

Att vara "svart och svår" är det absolut lättaste som finns. Skylla på att världen omkring är fel, att skit alltid händer dig dig dig dig. Så mycket EGO right there. Istället för att ta ansvar för dig själv och vad du kan påverka. Har träffat mängder inspirerande människor med den ena tunga historien i bagaget efter den andra men som inte definieras av den eller låter den tynga ner dom. De sprider glädje och är glädje. Så det handlar inte om resan. De är tufft för alla på de ena eller andra sättet. Livet är inget som drabbar dig, de är något som finns till för dig för att lära dig, skaka om dig och ge dig upplevelser att glädjas av. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ööööööööööööh. 

 

Sorry for that. Kände bara jag behövde få min inre frustration ur mig. Helgen var INTENSIV. 

Musikal-helg. Vart helt slut efter den. Kommande dagar har jag försökt återfå min energi och återgå till rutin. Haft en dipp denna veckan och förra veckan to be honest. Så kan de va.

Känt mig fast i matrixen av allt som förväntas av en människa. Varit trött på att vara kreativ och prestera (vilket jag i grund och botten ÄLSKAR). Tror jag skulle behöva göra något spontant och prestationlöst bara. Åka på en resa, vandra över öppna vidder, bestiga ett berg, åka ut på öppet hav. Du vet, något sånt. Känna på friheten och njuta av att finnas.

 

För i grund och botten ÄLSKAR jag livet. Jag älskar allt fantastiskt som vi har tillgång till. Djur, natur, stjärnhimlar, solnedgångar, vackra landskap, connections med människor, dans, sång och kärlek. Saaaamtidigt, fastnar jag i mitt rum, fylld med stress och oroar mig över saker som inte är värt att oroa sig över. Vad i helvete, Sofia haha! Ut och ta del av de där magiska för fan.

De där 9-5, stressa över räkningar, mat, sociala krav och så vidare är inte livet. Idag är en sån dag då jag önskar att jag bodde i en liten by där en odlar sin egen mat och bor tillsammans i ett stort kollektiv i små hyddor. Har fester kring öppen eld om kvällarna, berättar sagor, barnen leker, folk dansar och sjunger och tar hand om varandra.*Sigh* 

 

 

Ska försöka "fånga dagen" och göra något fint av den.

Hoppas ni får en fin dag också.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna veckan har mest innehållt mailande, söka acting gigs och skriva på mina egna projekt. Bara för att jag signat med en agentur betyder de inte att jobb forsar in och jag tänker inte ligga på latsidan och vänta. Typ kontaktat varenda teater i hela London haha, så nu är det bara att se om någon fisk nappar någonstans. En ska aldrig underskatta kraften av att så frön. Även små frön kan växa till något vackert.

 

Kommande vecka, med start imorgon ska jag på en audition. Alltid lika spännande och pirrigt varje gång en hoppar på nya äventyr. Framförallt om de är något projekt som en är extra taggad på. Påbörjar standup-kurs och ska repetera och vara med i en musikal. Så de är en fullspäckad vecka med mycket spännande saker! Ser fram mot att komma upp på scenen. De är där jag vill vara, och anledningen till att jag jobbar så hårt  :)) 

 

Även bestämt mig för att försöka styra upp mitt liv mer också. Schemalägga så gott de går. Med tanke på hur flexibelt och oförutsägbart allt är, är det svårt. Men jag kan inte spendera all vaken tid på min karriär. Jag måste planera in "kontorstid" för de dagar av arbetssökande så jag inte sitter uppe från tidig morgon till morgonen därpå.... de har hänt, upprepade gånger. Och även försöka planera in lediga dagar där jag faktiskt hittar på saker som INTE är jobb-relaterade. Sjukt att ens behöva göra de haha!? Men jag ÄLSKAR verkligen att jobba mer än något annat.  Vill inte gå miste om allt annat dock, bor trots allt i London. Där de finns en massa att utforska.

Ska även börja jogga på morgonen så jag får en bra rutin och får min otroligt ohälsosamma kropp igång. Ska jag kunna orka dansa på scen behöver jag ha lite kondition och ork liksom. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har återgått till att vara de kreativa monstret vi alla älskar att hata igen.  

Varför ska självdiciplin vara svårt dock? Ett av mina många problem är att jag alltid blir inspirerad och vill starta MILJONER olika projekt men har svårare för att avsluta.

Jag försöker lära av tidigare misstag nu och bli bättre på de. Men sen kommer de luckor av tristess och stress över att jag vill att saker ska gå fortare / att jag ska ha kommit längre. Och då faller det.

Tränar på att ha tålamod under dessa stunder. Att fler projekt inte alltid innebär mer genomförda jobb, ofta raka motsatsen. Harmonisk kreativitet måste bli det nya.

 

Mitt liv är rätt bohemiskt. Vet inte hur framtiden ser ut. Knappt kommande vecka. Planerar så mycket dag till dag, vecka till vecka mässigt. De jag vet under Mars-månad är att jag ska gå på en väldigt spännnande workshop i Fysisk-teater. Vara med i en produktion som både sätts upp OCH framförs under samma helg. Väldigt unikt koncept som ska bli kul att utforska.

Signat upp mig för en standup-kurs som jag nämnde tidigare. Gå på auditions. Hänga med Impro gruppen. Jobba på mitt zombie-kneg. Och förutom de, vad nu min agency eller jag själv kokar ihop till mig. 

 

Påbörjat ett projekt också. Men jag har märkt att så fort jag pratar för mycket om saker jag jobbar på själv, faller de. Kanske är detta tillräckligt för att jinxa!? Men jag vill skicka ut de i universum ändå :)) De spritter liksom i kroppen av iver och energi. Jag lämnar det såhär och hoppas på de bästa.