Hoppas ni får en fin nyårsafton oavsett om de är på värsta lyxiga nyårsfesten eller nersjunken i en soffa med mjukisbrallor omlindad av ett hav av chipssmulor. Nyårslöften? Har ni sådana? Håller folk NÅGONSIN sina löften?  Jag vill bara se till att ta hand om mig själv och de runt om mig. Ta vara på tid. Dålig som bra. 

Och satsa på karriären. 100 fucking procent.

 

Årsresumén skulle kommit upp igår men så blev det inte tyvärr. Den kommer imorgon istället.

Vi ses på andra sidan.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har egentligen slutat att ge varandra julklappar i familjen så jag förväntade mig inte att få någonting alls faktiskt. Trots det fick jag fick en megafin fjäderpenna av mamma, ni kanske minns att jag önskade mig de? Ser fram mot att skriva fina brev med den till min brevis. Fick även en ny nyårsklänning av mig själv, shit, jag är generös. Har haft svart / samma klänning på mig de senaste 10 åren så nu spexar jag till det med blått. Samt ett rött läppstift. Var ett bra tag sedan jag hade ett nu och de är ett måste.

 

Jag fick även ett paket av min brevvän med denna superfina pepparkakan. Blev glatt överraskad!  <3

Och ikväll blir det bio tillsammans med en kompis och då är det paket-växling på g. Vi ska äntligen se "Fantastiska vidunder och vart man hittar dem" förstår inte hur jag har kunnat väntat såpass länge? I'm the nerd of nerds liksom. Kommer bli en magisk kväll.

 

 

 

 

 

 

Jag som i grund och botten ÄLSKAR jul kunde inte bry mig mindre just nu. Är det en vuxengrej? Eller de faktum att den här veckan har varit allt annat än bra och jag mest är trött, sliten och vill krypa ner under täcket och stanna där? Vet bara att jag ska instämma mig för volontärjobb imorgon och jag försöker uppbringa mitt bästa humör för att kunna sprida glädje till de som behöver *it's not about me*

Och nu är det sista klapparna inhandlade och inslagna så nu kan tomten chilla också.

 

Nästa vecka ska jag försöka ta hand om mig själv, göra roliga saker, vila och gå ut i naturen.

Behöver det så jävla mycket. Hoppas ni får den absolut bäst tänkbara julen! God Jul på er! 

 

 

 

 

Blev sjukt mycket bilder under Medeltida Jul så här kommer del 2.

Jag längtar, längtar, längtar tillbaks. Det var en fantastisk vecka och precis vad jag behövde. Lämnade mitt hjärta där och återfår det igen Vecka 32.

 

Slutet på detta året kommer verkligen bli en slutspurt. Har mycket bollar i luften just nu så de kommer inte bli mycket till julefrid. Och jag håller på att bli sjuk. Känner hur förkylningen jobbar. Resten av min familj har varit förkyld i flera veckor nu så jag är inte direkt förvånad... men ändå. Opassande timing, som vanligt.

Som det känns just nu vill jag bara att det här året ska vara över.  Detta året har en av de mest extrema bergodalbanor jag någonsin åkt och det ska bli skönt att lägga det bakom sig och börja nytt. Tror nästa år kommer bli det fetaste året ever faktiskt. Har redan mycket att se fram mot och har höga förhoppningar. Mer om de längre fram! <3 

 

 

 LindbergEllen hade gjort en lista över bra / mindre bra egenskaper och jag blev så inspirerad.

 

Människor (inklusive mig själv) är väldigt bra på att peka ut sina dåliga egenskaper men sämre på att peka ut sina bra. I en tumult värld där ens självkänsla allt för ofta åker på stryk så kan de vara bra att påminna sig själv om allt bra man gör samt fundera över vad man kan jobba på för att bli bättre. 

'

 

 

 

Hemma efter en alldeles magisk Medeltida Jul i Visby. Var bara borta tre dagar men de känns som jag varit borta i en livstid. Dessa dagar har varit fyllda med så mycket fint att de är svårt att ta in.

Ätit god mat, träffat fina människor, lyssnat på vacker musik, sett magisk underhållning och vandrat längs mörka, kullerstensgator medans manteln fångats i vinden när jag rundar husknuten.

Och de är inte utan att en liten bit av hjärtat saknas när man återvänder till sin hemstad. Den delen kommer alltid tillhöra Visby, och dess Medeltid.

 

 

 

 

 

Jag är sugen på att börja mer med Stilleben. Har i princip ALDRIG gjort det tidigare och har plötsligt fått sådan lust att börja. Var kommer de ifrån? Så himla mysigt att leta upp intressanta föremål och saker som kan vara med för att sedan styla. Kommer bli en hel del second hand letande efter kul saker, love it.

Har alltid varit så fast i porträtt att jag missat hur kul stilleben/matfotografering kan vara. Ska eventuellt skapa en kokbok till sommaren tillsammans med en vän som arbetar som kock så nu ska de lekas loss.

Till en början vill jag fixa så jag har lite olika roliga, bakgrunder. Har två stycken träpallar som jag använder mig av nu. Ger den där rustika stilen med mycket struktur. Funkar väldigt bra! 

Skulle dock vilja ha lite fler trä-bakgrunder i lite olika träslag och färger. On the good side, de är enkelt att göra en själv. Åk till ett place där de säljer schysst trä, välj ut träslag, såga till önskat träslag, spika ihop, måla/betsa och använd. Kan man ha en för varje tillfälle. Sedan kan man även ha andra typer av bakgrunder som färgade papper, tapeter, tyger, mattor. Asså, allt i princip. Allt som kan tillföra något intressant.

 

 

 

Växter - De är alltid härligt med lite nya växter i hemmet.

 

Fjäderpenna -  Som jag kan skriva sagolika brev med till mina brevvänner.

 

Stekpanna/Gryta - För medeltida camping och lajv i skogen. 

 

Upplevelser -  De finaste och dyrbaraste en människa kan ge en annan är sin tid. Så att ta mig ut på övernattning och grillning i skogen eller andra sagoäventyr är så välkommet. Men de kan även vara att göra annat tillsammans också. Simma på simhallen, åka skridskor, gå på bio, ha en picknick, baka tillsammans. Uppleva saker helt enkelt. Önskar jag mig mer än något annat.

 

Kudde med tryck - Varje gång jag har gått förbi lagerhaus har jag suktat efter dessa kuddar. Eller egentligen alla deras prylar med detta skogstryck på. Så himla fint. Ta mig till skogen.

 

Fina anteckningsböcker/kalendrar - Jag är en sån som måste anteckna ALLT. Har så mycket idéer i huvudet hela tiden och jag glömmer jättefort. Mycket roligare att anteckna i något fint.

 

Teaterkort -  Med tanke på att jag håller på med teater själv så säger de sig själv. Jag vill inte bara skapa, utan uppleva också. 

 

Medeltid -  Tyg till sago/medeltids-kläder som jag ska bära på långa vandringar i skogen.

 

 

 

 

 

Nu hoppar jag på planet och flyger över de stora, kalla havet. Hela vägen till Visby!  (Får man ju hoppas. Vore rätt dumt om planet tog en halvvägs. "Okej passagerare, nu är vi halvvägs. Ta en fallskärm och hoppa, ni får simma resten av vägen")  De är dags för Medeltida Jul - Woho!  Och jag har längtat som en galning i många veckor nu. Jag föddes redo liksom.

 

De är ett fullspäckat schema under helgen och jag har redan bockat av de som jag är intresserad av. Vill hinna trycka in så mycket medeltida-mys som möjligt. De kommer vara invigningsparad, medeltida julmarknad, eldshow med Trix, uppträdanden av Poeta Magica, pubhäng med bandet Patrask och mycket, mycket mer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har alltid brunnit för att kämpa mot orättvisor. Har aldrig gjort tillräckligt. Kommer aldrig göra tillräckligt. Vill alltid mer. Men, de jag och ni kan göra till en början är att se vår egen roll. Om man kämpar mot orättvisor i samhället måste man också jobba med sig själv. Jag förväntar mig jämnställdhet av världen men hur jämnställd är jag själv? Har jag invanda, omedvetna mönster som upprätthåller normer och förtryck? 

 

 

Har sedan "tidernas begynnelse" kallat mig själv för feminism. Kanske var runt 13 år när jag började?  Svårt att säga exakt. Men de är rätt länge. Mer än 10 år. Innan feminism blev trendigt. Innan H&M började sälja de.

Trots de så får jag ständigt aha-upplevelser och väckarklockor. Bara för att jag är mot orättvisor betyder de inte att jag vet allt om orättvisor och förstår mig på alla orättvisor. Förstår ni hur jag tänker då?

 

 

De finns määääängder av orättvisor och samhällsproblem.  Och det finns MYCKET som jag inte vet. Jag lär mig fortfarande hela tiden. När jag började läsa genusvetenskap/feminism på folkis så var de som att min värld vidgades. 

Jag har även accepterat att de finns mycket som jag fortfarande inte vet eller förstår. Jag är ingen komplett människa. Kommer aldrig bli. Jag kan inte förstå alla känslor och problem som en transperson upplever, hur de känns att bli utsatt för rasism eller att bli mobbad för sin vikt. Kan föreställa mig, visst. Men de är inte detsamma som att uppleva och leva med det. Och jag vill förstå. Jag vill göra mitt absolut bästa för att lära mig och för att förstå så mycket som möjligt så jag kan finnas där som en utsträckt hand och stötta dem i sin kamp på bästa sätt.

 

 

När jag var yngre drevs min kamp mest av hat. Jag ville skrika ut vad jag kände. Skrika på de som i min värld var fel. De som hatade. De som mobbade. Hat, hat, hat.

Jag känner fortfarande hat. Skillnaden är att jag lärde mig att mitt hat inte leder någonstans.. De är skönt att skrika ut sitt hat men hat hjälper inte världen. 

Idag kämpar jag med kärlek. Träffar så mycket människor med öppna hjärtan som är fyllda med kärlek. De stärker mig. De får mig att vilja vara bättre. Folk som bjuder in, folk som ger av sin tid, folk som utbildar och inspirerar. Folk vars kamp drivs av kärlek. Och kärlek smittar.

 

 

Träffa folk som inte är som du. Vidga dina vyer, testa nya saker. Lyssna på andras historier. folk från andra länder, folk med annan kultur, folk med olika religioner, andra intressen, annan livshistoria, annan läggning... ja, listan kan göras oändlig. Möt människor, prata, lär. Du kommer lära dig spännande saker om dig själv och andra. Jag lovar. De viktigaste är att du tar dig tiden att lyssna. 

 

 

 

 

 

 

Jag har så mycket inspiration just nu. Och allt jag VILL göra överglänser de jag BORDE göra, vilket kan bli problematiskt... Istället intalar jag mig YOLO och fortsätter med mitt mentala-duracell-beteende medans orden "de lööööser saj" klingar på grov göteborgska i mitt huvud.

 

Och nästa vecka är de årets sista teaterhäng i Angered. Snyft. Den platsen och de människorna kommer bli så saknade. Vi kommer i och för sig bara vara ifrån varandra en månad och jag kommer säkert träffa flera av dem under uppehållet, men ändå. De känns som en evighet.

 

Och... lärdom från 5-sekunder-sedan. Insåg precis att jag börjar återfå min Göteborgska mentalitet.

Både humorn och sättet att prata/vara/tänka.

I början av året besökte jag skåne där jag fick kommentaren "du pratar inte så mycket Göteborgska" och de kändes som ett slag i magen. But I'm back baby. Here to stay.