Long time no see bloggen.....

 

Inte ens uppdaterat om flytten till Kanada. Jösses. Så mycket som har hänt och händer på gott och ont. Första tiden har varit otroligt spännande men väldigt överväldigande. Första tiden spenderade jag i karantän och även om det var isolerande kan jag sakna den tiden nu.... för så fort jag kom ut... BAM! De mest intensiva två veckorna någonsin med överflöd av information, läxor och långa dagar. Har redan lärt mig enormt mycket dock om allt som hör till den mänskliga upplevelsen. Anatomi, hjärnan, sensationer, sinnen, rörelse, röst..... ja, allt verkligen. Och eftersom mycket handlar om att utforska sitt eget medvetande och mänsklighet så är det högst mentalt påfrestande såklart. Mitt fokus ligger därför på att bara ta hand om mig och orka med allt som krävs av mig. 

Vancouver känns mycket som hemma faktiskt. Minus skyskraporna och annorlunda språk såklart. Trodde kulturen skulle överraska mig mer en den gjorde... känns väldigt enkelt på så sätt. När jag får lov och lite längre ledigheter ser jag fram mot att utforska mera av staden och förhoppningsvis även utanför.