För mycket eller för lite

 

Den senaste tiden har de blivit så påtagligt för mig. Att jag antingen känner mig FÖR mycket eller FÖR lite. Jag är för rastlös/energisk för vissa och för lugn/tråkig för vissa... de är liksom aldrig lagom. Jag älskar mig själv och tycker mitt eget sällskap är perfekt haha, men i umgänge med andra så kommer dessa känslor fram.

 

De är så konstigt att ha blivit kombinerad med en lugn personlighet och en ad/hd mentalitet. Känner mig för explosiv i mitt känsloliv och får hålla tillbaks. Jag vill inte överväldiga eller skrämma bort folk då jag kan bli intensiv om jag tillåter mig att vara.... men samtidigt måste jag få vara jag. Hundra procent oförställt jag, oavsett vad och vem. 

 

Märkt att vissa människor i mitt liv är påväg ut ur de på grund av detta, att det skaver... och de är såklart tråkigt att förlora vänner. Men kanske är det ändå bäst att få slippa tassa på tå eller hålla tillbaks den en är för att andra ska vara nöjda. Jag må vara galen, intensiv, känslosam, livsglad, sprudlande, dramatisk, ambitiös och alldeles för mycket ibland... men även lugn, tyst, tillbakadragen, ensamvarg och alldeles för lite ibland. Sån är jag, sån måste jag få vara. 

 

 

 

Åh känner igen mig! Jag har också svårt för att hitta en sorts gråzon mellan alla känslolägen. Är verkligen allt eller inget och det är bara till att ta det för vad det är. Har också blivit av med vänner och bekanta pga det men äsch, dem som är menade att vara kvar i ens liv stannar kvar och tycker om en oavsett, det är så jag börjat känna mig bekväm i mina känslor. Men att bli helt bekväm och låta mig verkligen känna vad jag känner lär ta lång tid eftersom jag tvingat mig in i en gråzon för att behålla vänner som egentligen inte varit bra för mig... Finns mycket att säga om sådana här ämnen! ^^