Vaknade upp förvånansvärt tidigt idag. När vanligtvis-morgontrötta-jag såg den här dimman utanför fönstret... sprang jag ut med kameran i högsta hugg för att fånga all magi på bild. Jag klädde knappt på mig, så exalterad blev jag. Slängde bara på mig kappan över nattlinnet och ett par skor. Att de faktiskt var rätt kallt fick bli ett senare problem. Inget skulle få mig att missa detta jordliga-spektakel.

Jag är ständigt facinerad över hur jag (och många andra) kan bli lika hänförda av vanligt förekommande saker som väder och årstidskiftningar efter 28 år på denna planet. Men de är speciellt. De känns hela vägen in i ens stängda rum. 

 

Måste tilläggas: Har ALDRIG sett så många hela och perfekta spindelnät i hela mitt liv. Bilen var full av dom. Träden. Buskarna. Gräset. Lamporna. Spindlarna måste älskat den fuktiga och dimmiga morgonen så mycket att de ställt till med världens kalas. Bjudit in tjocka släkten och alla de känner.