Jag försöker desperat att fånga känslan, att sätta ord på den. Men det går inte. De är någonting som händer inom mig när jag kommer hit. Något oförklarligt. Magiskt. 
Varje gång känns det som att komma hem för första gången. Som att vara lycklig för första gången. Att de som jag vanligtvis tror mig själv göra mig lycklig, inte är något mot den här lyckan. 

De är som att min själ landar och får ro på något märkligt sätt... 

 

Några dagar har redan passerat och de dagar jag har kvar kommer jag säkert fortsätta famla efter orden. För jag vet inte varför, men jag känner ett stort behov av att kunna sätta ord på de. Kanske för att förstå mig själv bättre? För att förstå vilka vägar jag ska vandra?

 

 

Att bevittna solnedgången över muren och havet var plågsamt vackert. Wow.

Ska fortsätta njuta njuta njuta varje sekund jag är på ön.