Härliga somriga London. De är något visst med solsken. Vad de än rör blir liksom vackert. Spelar ingen roll om en är på ett skrotupplag eller på ett fält. De solens strålar lyser på blir genast magiskt. När solen lyser på mig känner jag mig genast stark, fri och vacker.

 

Och... jag vet inte vad de är. Men jag känner mig också vild haha. Ni vet precis som månens kraft kan göra någon till varulv så gör solen detsamma med mig. Känner mig impulsiv, talar innan jag tänker och rastlöshet som spritter i kroppen. De är som att kroppen vaknar till liv igen efter månader av dvala.

 

Insett att jag allt för sällan tar bilder på miljöer. Den dagen jag flyttar kommer jag tycka de är roligt att ha bilder på diverse platser som jag spenderade mycket tid på. Ovan ser ni några. Vandrat dessa vägar otaliga gånger. Ibland blir en så hemmablind och van att inte ens tänker på de liksom, hur fint, charmigt eller speciellt det är, att en får vara just där och då.