En sak jag ogillar med mig själv att jag ständigt pendlar mellan total kaos och utopi. De är aldrig balanserat eller några gråa zoner. De är alltid antingen svart eller vitt, av eller på. Jag har så mycket inom mig som jag vill ska komma ut att jag blir så MANISK att jag kör över mig själv och nästan andra i processen. Så mycket ambition och kreativitet som vill ut. Sen inser jag att de är ohållbart och stänger av allt och blir buddha själv. Och.... sen börjar de om igen. Om de är någon som har något tips på hur en finner en mer balanserad tillvaro vore de ytterst tacksamt. Det känns ohållbart att leva sitt liv i smeten med hundra bollar i luften ena stunden för att andra stänga av helt och enbart vilja lyssna på vinden sus i träden.

Att finna balans är något jag ständigt jobbar med och strävar efter. De är otroligt svårt. Berätta era knep!

 

Sen vill jag även passa på att tipsa om pjäsen "Dela med dig" som har premiär nu på fredag.

Den sätts upp på Angereds Teater och är delvis skriven av min goda vän! Se den!