Tidigare period i mitt liv levde jag med mycket social fobi men tack och lov har den avtagit mer och mer med tiden. Lever numer ett liv som är väldigt socialt och aktivt. Träffar sjukt mycket nytt folk på event, inspelningar och liknande hela tiden och ju mer en utsätter sig själv för något desto bättre/lugnare/tryggare blir en verkligen. Det är hemskt till en början men det blir bättre. Jag lovar.

 

Det finns så många sociala situationer som jag avskyr dock. Exmpelvis: grupp med människor där alla försöker framföra sin åsikt/tävla om uppmärksamheten. Sen slutar det med alla pratar i mun på varandra med höjd stämma och den som är mest högljudd eller har högst status vinner.... 

Hur svårt kan det vara att ta en liten andningspaus ibland och se till att ge utrymme åt andra? Vet en med sig att en är en person som tar mycket plats, ta ett steg tillbaks. Ge alla en chans. Vet inte hur många gånger jag suttit i ett sånt här länge och funderat "ska jag kasta mig in kriget eller ska jag låta bli helt och hållet" och samtidigt önskat att jag vore ensam i skogen med en mantel på mig istället. För nej, jag vill inte behöva skrika för att göra min röst hörd. Socialt umgänge ska vara ett givande och tagande. Och folk (män) som konstant avbryter... asså, don't even get me started there.