Kärlek smittar

 Support trans rights.

 

 

 

 

Jag har dagar när jag känner fuck allt, fuck världen. Många sådana..

 

Har alltid brunnit för att kämpa mot orättvisor. Har aldrig gjort tillräckligt. Kommer aldrig göra tillräckligt. Vill alltid mer. Men, de jag och ni kan göra till en början är att se vår egen roll. Om man kämpar mot orättvisor i samhället måste man också jobba med sig själv. Jag förväntar mig jämnställdhet av världen men hur jämnställd är jag själv? Har jag invanda, omedvetna mönster som upprätthåller normer och förtryck? 

 

 

Har sedan "tidernas begynnelse" kallat mig själv för feminism. Kanske var runt 13 år när jag började?  Svårt att säga exakt. Men de är rätt länge. Mer än 10 år. Innan feminism blev trendigt. Innan H&M började sälja de.

Trots de så får jag ständigt aha-upplevelser och väckarklockor. Bara för att jag är mot orättvisor betyder de inte att jag vet allt om orättvisor och förstår mig på alla orättvisor. Förstår ni hur jag tänker då?

 

 

De finns määääängder av orättvisor och samhällsproblem.  Och det finns MYCKET som jag inte vet. Jag lär mig fortfarande hela tiden. När jag började läsa genusvetenskap/feminism på folkis så var de som att min värld vidgades. 

Jag har även accepterat att de finns mycket som jag fortfarande inte vet eller förstår. Jag är ingen komplett människa. Kommer aldrig bli. Jag kan inte förstå alla känslor och problem som en transperson upplever, hur de känns att bli utsatt för rasism eller att bli mobbad för sin vikt. Kan föreställa mig, visst. Men de är inte detsamma som att uppleva och leva med det. Och jag vill förstå. Jag vill göra mitt absolut bästa för att lära mig och för att förstå så mycket som möjligt så jag kan finnas där som en utsträckt hand och stötta dem i sin kamp på bästa sätt.

 

 

När jag var yngre drevs min kamp mest av hat. Jag ville skrika ut vad jag kände. Skrika på de som i min värld var fel. De som hatade. De som mobbade. Hat, hat, hat.

Jag känner fortfarande hat. Skillnaden är att jag lärde mig att mitt hat inte leder någonstans.. De är skönt att skrika ut sitt hat men hat hjälper inte världen. 

Idag kämpar jag med kärlek. Träffar så mycket människor med öppna hjärtan som är fyllda med kärlek. De stärker mig. De får mig att vilja vara bättre. Folk som bjuder in, folk som ger av sin tid, folk som utbildar och inspirerar. Folk vars kamp drivs av kärlek. Och kärlek smittar.

 

 

Träffa folk som inte är som du. Vidga dina vyer, testa nya saker. Lyssna på andras historier. folk från andra länder, folk med annan kultur, folk med olika religioner, andra intressen, annan livshistoria, annan läggning... ja, listan kan göras oändlig. Möt människor, prata, lär. Du kommer lära dig spännande saker om dig själv och andra. Jag lovar. De viktigaste är att du tar dig tiden att lyssna. 

 

 

Jag ska göra mitt bästa för att vara den bästa jag kan vara. De är allt jag begär av mig själv. Jag är ingen jävla superhjälte. Bara människa. Men jag ska försöka vara en helt okej sådan.

 

 

Hur kommer det sig att du ändrat dej? Minns att du skrev när pronomen hen kom in i svenska ordboken eller något sånt, att det var bland det löjligaste du hört och inte tänkte använda det. Att vägra acceptera hen som pronomen är transfobi. (Inte menat som kritik nu utan är genuint intresserad.)

Hur kommer det sig att du ändrat dej? Minns att du skrev när pronomen hen kom in i svenska ordboken eller något sånt, att det var bland det löjligaste du hört och inte tänkte använda det. Att vägra acceptera hen som pronomen är transfobi. (Inte menat som kritik nu utan är genuint intresserad.)

Tack för svaret! :) minns det nog mest därför att jag blev så arg av att läsa det, men svensk som man är sa jag inget. Gillar att du är öppen med att du gör fel ibland men ändå försöker bättra dig. Grymt!