Halvvägs till Visby

 
 
 
 
Hejdå Götet! Jag gillar dig men de ska bli skönt att försvinna ett tag.
 
Nu hoppar jag på planet och flyger över de stora, kalla havet. Hela vägen till Visby!  (Får man ju hoppas. Vore rätt dumt om planet tog en halvvägs. "Okej passagerare, nu är vi halvvägs. Ta en fallskärm och hoppa, ni får simma resten av vägen")  De är dags för Medeltida Jul - Woho!  Och jag har längtat som en galning i många veckor nu. Jag föddes redo liksom.
 
De är ett fullspäckat schema under helgen och jag har redan bockat av de som jag är intresserad av. Vill hinna trycka in så mycket medeltida-mys som möjligt. De kommer vara invigningsparad, medeltida julmarknad, eldshow med Trix, uppträdanden av Poeta Magica, pubhäng med bandet Patrask och mycket, mycket mer.
 
 
Vill ni hänga med mig under helgen kan ni antingen följa min vanliga Instagram ->  Pladdermf 
eller/och min fantasy instagram -> FantasyFia för updates.
 
 

Träningen som förvandlades till fika

Plockar mossa med mami.
 
 
 
 
Kommit på att jag är SÄMST på att ta vardagsbilder. Eller ärligt talat har jag vetat de länge. Avundas verkligen bloggare/fotografer som sådär mysigt kan fånga vardagen så att en önska att en var där. Elin Kero, I'm looking at you. Så utmaning till mig själv - bli bättre på de.
 
Åkte in till stan idag för att möta upp en vän som jag förövrigt har lärt känna genom teatergruppen jag är med i. Vännen och jag skulle åka till den Serbiska föreningen för en danskväll men när vi kom fram kände vi att de inte var något för oss. Stämningen var rätt seg. Inte de vi hade förväntat oss.
Istället gick vi till dansskolan i närheten för att se om vi kunde droppa in på någon klass. Men de var i slutet av terminen och efter mycket prat med tjejen på skolan så fick vi avstå. Men då tänkte vi...gymmet. De har pass. Gick dit och försökte hitta något danspass men klockan började bli för mycket. Lyckades hitta ett pass inne i stan mot alla odds men vi lyckades också komma dit ca 5-minuter försent och fick inte komma in. Vi gick och fikade istället. Fika är bra.
 

Kärlek smittar


 Support trans rights.
 
 
 
 
Jag har dagar när jag känner fuck allt, fuck världen. Många sådana..
 
Har alltid brunnit för att kämpa mot orättvisor. Har aldrig gjort tillräckligt. Kommer aldrig göra tillräckligt. Vill alltid mer. Men, de jag och ni kan göra till en början är att se vår egen roll. Om man kämpar mot orättvisor i samhället måste man också jobba med sig själv. Jag förväntar mig jämnställdhet av världen men hur jämnställd är jag själv? Har jag invanda, omedvetna mönster som upprätthåller normer och förtryck? 
 
 
Har sedan "tidernas begynnelse" kallat mig själv för feminism. Kanske var runt 13 år när jag började?  Svårt att säga exakt. Men de är rätt länge. Mer än 10 år. Innan feminism blev trendigt. Innan H&M började sälja de.
Trots de så får jag ständigt aha-upplevelser och väckarklockor. Bara för att jag är mot orättvisor betyder de inte att jag vet allt om orättvisor och förstår mig på alla orättvisor. Förstår ni hur jag tänker då?
 
 
De finns määääängder av orättvisor och samhällsproblem.  Och det finns MYCKET som jag inte vet. Jag lär mig fortfarande hela tiden. När jag började läsa genusvetenskap/feminism på folkis så var de som att min värld vidgades. 
Jag har även accepterat att de finns mycket som jag fortfarande inte vet eller förstår. Jag är ingen komplett människa. Kommer aldrig bli. Jag kan inte förstå alla känslor och problem som en transperson upplever, hur de känns att bli utsatt för rasism eller att bli mobbad för sin vikt. Kan föreställa mig, visst. Men de är inte detsamma som att uppleva och leva med det. Och jag vill förstå. Jag vill göra mitt absolut bästa för att lära mig och för att förstå så mycket som möjligt så jag kan finnas där som en utsträckt hand och stötta dem i sin kamp på bästa sätt.
 
 
När jag var yngre drevs min kamp mest av hat. Jag ville skrika ut vad jag kände. Skrika på de som i min värld var fel. De som hatade. De som mobbade. Hat, hat, hat.
Jag känner fortfarande hat. Skillnaden är att jag lärde mig att mitt hat inte leder någonstans.. De är skönt att skrika ut sitt hat men hat hjälper inte världen. 
Idag kämpar jag med kärlek. Träffar så mycket människor med öppna hjärtan som är fyllda med kärlek. De stärker mig. De får mig att vilja vara bättre. Folk som bjuder in, folk som ger av sin tid, folk som utbildar och inspirerar. Folk vars kamp drivs av kärlek. Och kärlek smittar.
 
 
Träffa folk som inte är som du. Vidga dina vyer, testa nya saker. Lyssna på andras historier. folk från andra länder, folk med annan kultur, folk med olika religioner, andra intressen, annan livshistoria, annan läggning... ja, listan kan göras oändlig. Möt människor, prata, lär. Du kommer lära dig spännande saker om dig själv och andra. Jag lovar. De viktigaste är att du tar dig tiden att lyssna. 
 
 
Jag ska göra mitt bästa för att vara den bästa jag kan vara. De är allt jag begär av mig själv. Jag är ingen jävla superhjälte. Bara människa. Men jag ska försöka vara en helt okej sådan.
 
 

När man gör allt utom de man borde

dagens kamera-fångst.
 
 
 
Jag har så mycket inspiration just nu. Och allt jag VILL göra överglänser de jag BORDE göra, vilket kan bli problematiskt... Istället intalar jag mig YOLO och fortsätter med mitt mentala-duracell-beteende medans orden "de lööööser saj" klingar på grov göteborgska i mitt huvud.
 
Och nästa vecka är de årets sista teaterhäng i Angered. Snyft. Den platsen och de människorna kommer bli så saknade. Vi kommer i och för sig bara vara ifrån varandra en månad och jag kommer säkert träffa flera av dem under uppehållet, men ändå. De känns som en evighet.
 
Och... lärdom från 5-sekunder-sedan. Insåg precis att jag börjar återfå min Göteborgska mentalitet.
Både humorn och sättet att prata/vara/tänka.
I början av året besökte jag skåne där jag fick kommentaren "du pratar inte så mycket Göteborgska" och de kändes som ett slag i magen. But I'm back baby. Here to stay.
 
 
 
 
 
 

Första December

 
 
 
 
Heeeeeeeeej December! 
 
Vad passar bättre än att starta månaden med en riktig julig frukost? Och helt spontant. Höhö. Om spontant är detsamma som att bygga upp pallar i köket, leta rustika saker och sen bestämma hur allt ska ligga medans gröten kallnar under tiden...
Haha, ärligt talat. Den här morgonen har varit a-mazing. Lyssnade på julmusik samtidigt som mamma pysslade med sin pepparkaksdeg och jag med min fotografering.  Perfekta uppladdningen inför julfirandet i Visby. Det är bara 8 dagar kvar nu... Sen bär det av till medeltiden igen! 
 




Mitt namn är Sofia. 25 år.

Jag lever paralellt i sagovärlden där jag skapar, fotograferar, cosplayar, upplever äventyr med pilbågen i högsta hugg, lyssnar på klassisk musik, njuter av vackra ting och nördar mig.

Älskar film/tv-serier. Gärna sånna som innehåller riddare med coola svärd eller är gjorda av Tim Burton.

I den verkliga världen fightar jag både mig själv och mot orättvisor i samhället. Gärna med punk i lurarna. Arrangerar även spelningar och studerar teater med planen att bli skådespelare.



Vill du samarbeta, annonsera, fråga något eller bara sugen på en pratstund, KONTAKTA MIG:

SofiaHolmbergMF@hotmail.com