BIRTHDAY GIRL - 27

 
 
 
Så igår blev jag 27! 

Och de märkliga... jag började skriva på engelska. För seriöst, jag spenderar all vaken tid med att prata engelska nuförtiden, inte så konstigt!? Så.. borde jag skriva på engelska också? Eller fortsätta på svenska?
Jag hade vilket fall som helst en väldigt fin födelsedag. Saknar såklart familj och vänner där hemma lite extra en dag som den men de var fint att bli bombad med kärlek via telefonen.
 
Har som tradition att ta födelsedagsbilder. Brukar ofta innehålla ballonger. Och idag bestämde jag mig samma dag för att göra de. Hade inte ens tänkt tanken. Och rent spontant tänkte jag... vart FAN hittar jag ballonger i denna stora stad? Ju större stad desto större utbud kan en ju tänka. MEN ju större stad desto svårare att hitta är mer rimligt tänk faktiskt. Jag gick till flertal affärer och kollade. Frågade även personalen efter tips på andra ställen. Tillslut fick jag mina ballonger iallafall och de är otroligt hur snabbt en kan vänja sig vid något...
att jag bor med gångavstånd från denna utsikt över tower bridge och the shard är egentligt galet!! Men nu är det min vardag. Tänk om någon hade sagt de till mig för bara ett år sedan. Hade trott dom var galna. Seriöst.
 
 

Jag har skrivit kontrakt!

 

HEEEEEEJ.

Ledsen för tystnaden. Det är intryck och nytt hela tiden. Måste ta in allt. Och vad har hänt sen senast!? 
De vart stressigt här på slutet då jag visste att jag skulle flytta ur mitt dåvarande boende men inte visste vart jag skulle hamna därefter. Och om jag ens ville vara kvar. Saknad till Sverige fanns. Att bo i ett land där en vet hur saker fungerar och språket kommer utan att en behöver tänka är så himla skönt. Här måste jag anstränga mig mer, hela tiden. Lära mig, förstå, tänka. Meen... när flytten var nära och jag insåg att jag eventuellt måste åka hem kände jag stress. Jag vill ju inte åka hem!? Jag är ju inte klar här än. Då blev de en himla fart med att hitta nytt boende. Bostadsmarknaden här är galen. Allt går fort fort fort och är dyrt dyrt dyrt. Dessutom finns det mängder av folk som vill lura en. Bara att sätta igång då hehe!? Åkte och kolla på ett ställe häromdagen men magkänslan sa nej. Alldeles för krågligt att transportera sig. Bestämde mig istället för att stanna kvar på min sida av stan där jag känner mig hemma nu. Kontaktade olika agenter och bestämde möte med en på morgonen för att få se två olika bostäder. Tanken var att se fler på eftermiddagen. Men trots att första rummet är minimum och typisk London-standard så lockade området och magkänslan sa kör. Gångavstånd till Themsen så kommer kunna njuta av mysiga promenader vilket är sjukt värt. Vill helst inte hamna på någon stökig gata med barer och uteliv liksom utan så naturnära de går i en storstad haha. 

Summan av detta stökiga inlägg. Jag har skrivit på kontrakt och flyttar in imorgon!!!! 
Kommer bli kvar i London MINST ett halvår nu. Den tanken är galen. Hade ett kortare boende innan då jag hade möjlighet att dra om jag vantrivdes men nu är jag uppbunden och livet i London kan börja mer "på riktigt".
 
 

London livet

 
 
 
Har tyvärr inte varit så flitig med uppdatering som jag trodde men på den positiva sidan så betyder de att jag gör något vettigare med min tid (sover). 
 
Jag har promenerat så OTROLIGT mycket sen jag kom hit. Har stora blåsor på fötterna nu som gör fruktansvärt ont. Funderar på vad jag kan göra med min tid som inte inkluderar att gå men inser att jag säkert kommer promenera omkring ändå haha. Ska exempelvis möta upp "Pavement people" på deras event "Stroll with socks" idag som går ut på att promenera omkring i utvalda delar av London för att prata och dela ut kaffe/te till folk som bor på gatan. Tycker det är ett otroligt fint event som sammanflätar folk och gör skillnad. Alla kanske inte har möjlighet att slå sig in i politiken eller donera mängder pengar. Men de flesta kan donera sin tid och kärlek. Häromkvällen satt jag till exempel och prata med en kille med en jättesöt katt. Han kan vara i min ålder. Han heter Sam. Jag fråga honom om hans liv och vi prata om systemet. Lärde mig massor.
 
Mitt mål med de här äventyret har varit att komma in in Teater/Entertainment-Branschen i London men efter att ha sett så mycket kapitalism och hemlöshet så känner jag väldigt starkt för att lägga fokus på att hjälpa folk. Tror jag blivit lite hemmablind i Sverige och att komma till ny plats har fått mig att vakna till igen..
 
 
 
 
 
 
Har gått lite upp och ner med känslorna. Ena stunden trivs jag som fisken i vattnet, andra längtar jag hem.
Innan jag åkte sa jag "De här är inte något jag vill göra utan något jag MÅSTE göra" och den känslan finns till viss del kvar. Har ni känt så någon gång? Som att något drar er i en riktning och ni bara måste följa med?
Som att något kallar på er. Så känns de just nu för mig. Uppslukad av en stor London-bubbla.
 
Ju mer framtidsplaner jag gör desto mer hemma känner jag mig. Har bokat in flertal Workshops framöver. Bland annat en som heter "The Business of the acting industry" som går igenom väldigt praktisk information som att fixa CV, selftape, promota sig själv, nätverka, skaffa agent och hur en ska bete sig/framhäva sig själv och mycket mer. Also, det är ett bra sätt att träffa folk. Både att arbeta med och att umgås med. Att vara ensam i en stor stad är som sagt ensamt. Har aldrig insett hur stort behovet av människor är förrän nu. Och jag är en person som älskar egentid men det är stor skillnad på att vara själv och att vara ensam. Att ha någon att ringa om en behöver hjälp eller allting skiter sig. Någon att dela sina tankar med. Någon som är på plats och upplever samma som du. Någon som förstår. 

Satt ensam i parken för några dagar sen när de kom fram en ung kille och ville prata. Vart så glad....
"Hello Love! Do you smoke some weed?" 
Och jag som är hardcore motståndare mot droger kom på mig själv med att ändå vilja göra allt för att fortsätta konversationen. Bara för att jag saknade umgänge. Typ börja ljuga och "FUCK YEAH, I Smoke weed. I have so much weed here. Please, Sit down and talk to me. Please" 
 
Tack och lov träffa jag en ny vän igår. Utan droger. Han visa mig runt och visa sina favoritställen. Vi spelade Foosball tillsammans med andra människor vi mötte. Käkade mat, umgicks och de sjukaste av allt kollade på inte bara en utan till och med två fotbollsmatcher, och jag som hatar fotboll haha. Men summan av kardemumman, nu känner jag mig betydligt mindre ensam :') 
 
 
 
 
 

FLYTT TILL LONDON


Hej på er! Nu har jag landat lite i allt och tänkte därför dela med mig av de mina tankar och upplevelser hitills. 
Jag har alltså dragit till London själv och min tanke är att försöka starta igång någon form av karriär/liv här. Kör de lite soft till en början för att känna om jag skulle kunna trivas här. Ni får oavsett följa med varje steg.
 
Dagen jag flög var jag de mest nerviga vrak tänkbart. Jag har flugit till London tidigare och de har varit lugnt.
Men tankan på att åka dit ENSAM under så lång tid skrämde slag på mig. Och då har jag ändå hittat på den här idén. Helt frivilligt. Självplågeri eller ambition? Ingen som vet. Här kommer lite av de som hänt hitills..
 
 
 
 
Såhär bor jag. Jag är gladare över de än jag ser ut, jag lovar. Trivs jättebra med området och boendet! 
Har bara hunnit utforska närstående delar lite men har planer på att se mer av de som finns nära mig.
Efter äventyr i de mest intensiva delarna av London känns de bra att landa här, lite lugnare. Passar mig utmärkt. Samtidigt har jag nära till allt. 
 
 
 
 
Första dagen i London tog jag VÄRLDENS LÄNGSTA promenad....
Valde att gå in till stan istället för att ta bussen och promenerade längs hela Themsen, samt över broar fram och tillbaks. Jag var så solbränd. Försökte hitta skugga. Försökte hitta någonstans att köpa en keps/hatt. Inget. Tillslut irra jag omrkring och visste inte vart jag var, hur jag skulle ta mig hem samt var helt bränd i hela huvudet. It wasn't pretty. När jag väl kom hem igen däckade jag DIREKT. Hade så ont överallt. Sen sov jag bort hela förmiddagen dagen därpå. Lite väl hardcore första dag. Måste lära mig att inte gå all in direkt, jag har tid. Behöver inte avverka hela London på en dag...
 
 
 
 
Blev påmind om vilken underlig art turister är. Så roligt att se alla som ihärdigt spriger omkring för att få den perfekta Instagram-bilden samtidigt som ALLA tar samma selfie med samma bakgrund.  
Om jag hittar någon ny vän som precis som jag saknar hämningar (läs:hyfs) så skulle jag vilja spendera en dag vid Tower bridge bara för att photobomba människor. Vore inte de värt!? Sen kommer hela Instagram fyllas med galna bilder på mig tillsammans med en hord turister haha.
 
 
 
 
Fortsättning följer ... <3 
 

Sista dagen i Sverige

 
 
Några timmar kvar innan jag sätter mig på flyget till London och lämnar Sverige bakom mig. Är sånt nervvrak just nu, så mycket känslor, så mycket tankar. Kan se mig själv tänka tillbaks på denna dagen i framtiden och se att detta steget var starten på en himla massa. 
 
På bilden har jag förövrigt min mormors gamla jacka/tröja från 60talet. Känns fint att kunna bära minnen med mig från de som inte längre finns med mig. 
 
 




Sofia. 26 år.

Frilansande skådespelare, medlem i Teater Chill. Fotograferar. Syr medeltidsklänningar och skjuter pilbåge. Mamma till två katter. Älskar sagoäventyr.


Vill du samarbeta, annonsera, fråga något eller bara sugen på en pratstund, KONTAKTA MIG:

SofiaHolmbergMF@hotmail.com