Igår gjorde jag ett spontant inhopp som barnvakt. Brorsan ringde kvällen innan och frågade om jag kunde hjälpa till och seriöst, chansen att spendera dagen med den här goa killen!? Klart jag säger ja.

Så... upp klockan 5 för att ta sig ut till dem. Sedan var det lek hela dagen. Men, det gör en även extremt påmind om hur gammal en lyckats bli. Efter en lång stund av lek så känner jag "nu är vi klara" i princip. Då kommer ungen "Vad ska vi leka nu då? Vad ska vi leka sen då?"  och min spontana tanke är bara. Föräldrar, ni är övernaturliga superhjältar asså. Jag vet inte hur ni gör de. Jag är helt död, haha. 

På kvällen när jag kommit hem fick jag det sötaste samtalet någonsin. Så jag förstår åtminstone VARFÖR ni gör det....  

 

Mitt 3-åriga syskonbarn ringer.

 

försvinner från luren. 

Syskonbarnet kommer tillbaks till luren.

 

Mitt hjärta smälte  :')