Något som alltid gjort mig stolt över mig själv är att jag är idealist och väldigt principfast.

Har jag bestämt mig för något är det de som gäller. Jag faller inte för grupptryck.

Exempelvis är jag Straight edge:are, motståndare till droger och alokohol. Har varit den sen jag var UNG och har under åren tagit del av många övertalningsförsök och press från omvärlden att bli en del av deras gift-kultur. Jag viker mig aldrig.

 

Att jag kämpar för att vara en fördomsfri, tolerant och förstående människa som gör sitt bästa för att bidra till en bättre värld. Och att jag vet att jag alltid kan bli bättre.

 

Att jag är bra på att vända negativitet till kreativitet. Jag accepterar inte att motgångar bryter ner mig. Jag omvandlar de till energi som jag använder för att skapa, fotografera etc.

 

 

 

 

Som många saker på listan är detta en förmåga som blivit förstörd genom ångest/depression men jag tycker jag är bra på att läsa av människor och sätta mig in i deras känslor/situationer. Har extremt många egna erfarenheter från allt möjligt och intresseområden som sträcker sig rätt långt. 

Jag brukar i många fall kunna läsa av en person snabbt och baserat på mitt första intryck/känsla förstå hur de är som person eller vad de eventuellt kan ha varit med om eller gjort tidigare. Sjätte sinne? 

 

Jag är sämst på att lära mig saker om jag känner ett tvång (typ skola) men när jag är motiverad och själv har valt det så lär jag mig saker sjuuuuuuuukt snabbt. 

 

Kan vara både bra och dåligt men jag väljer att se de som något bra. Jag har förlorat mycket av min naturliga impulsivitet under åren men ju mer bekväm jag känner mig i själv desto mer återfår jag den. Är i grund och botten en sjukt impulsiv person som säger / gör de jag tänker och jag gillar de.

 

Vill du bli en stor skådespelare? Bli de.  Vill du bli USAs nästa president? Bli de. (Tips: Hjälper att bete sig illa och förolämpa folk)  Allt är möjligt. Sätt fokus på målet och gör de.

 

Jag är svår att komma nära inpå livet men när du väl gjort de så har du en vän livet ut.

Då får du fan kämpa för att bli av med mig, haha.

 

Har tappat min humor mycket i samband med depressioner och ångest men jag gillar att skämta och vara en clown. Och de börjar komma tillbaks igen, lite. Jag roar åtminstone mig själv! 

 

Jag tar inte mig själv på så stort allvar. Har inga problem att vara barnslig och fjantig eller skämta på min egen bekostnad.

 

 

 

 

Om jag tar runda genom Göteborgs centrum så kryllar det av hemlösa, tiggare, alkoholister och olyckliga människor överallt. Att bara vistas där en kort stund kan få mig fysiskt utmattad och deprimerad att jag blir helt förstörd inombords. De har i sin tur resulterat i att jag stänger av känslor för att orka och de kan få mig att verka känslokall. När de egentligen är tvärtom.

 

Och de är något jag ständigt jobbar på genom att utsätta mig för sociala situationer. Jag möter väldigt mycket nya människor och ser till att sätta mig i den typen av situationer. Och många gånger suger de. Men de blir bättre. För jag gillar att umgås med människor och kan vara sjukt social när jag vill.

 

Jag trivs väldigt bra med att vara ensam och i mitt eget sällskap. Har alltid miljoner projekt på gång så jag blir aldrig uttråkad. De kan bli problematiskt med människor som inte förstår ens behov av egentid eller missförstår ens personlighet. Jag blir väldigt utmattad av socialt umgänge och måste ladda innan nästa sociala-häng.

 

 

Jag har en vana att dras till relationer som inte är hälsosamma eller bra för mig. Relationer som enbart är fördelaktig för den andra parten. 

Jag har sjuuuukt svårt för att välja mellan saker och bestämma mig. Väljer man något så väljer man oftast bort något och jag vill ha ALLT, haha. Hade man räknat all tid som hade gått åt genom att vela mellan saker... stor del av livet asså.

 

Jag är som de flesta människor min absolut värsta och hårdaste kritiker. Framförallt när de kommer till saker jag älskar och tycker om vilket är hemskt. De finns sånt jag älskar men underviker pågrund av ångest.

Har så orimligt höga krav på mig själv.

 

 

Jag har extremt svårt för att ta emot komplimanger och jag vet inte vad de beror på.... många gånger studsar komplimanger av mig. De når inte hela vägen in eller så gör de mig obekväm. 

Jag är inte heller den som slänger iväg komplimanger åt höger/vänster. Berömmer inte någon för sakens skull. Ger jag någon beröm, då kommer de 100 procent från hjärtat.

 

De faktum att jag lever paralellt i min sagovärld gör att jag har höga krav på omvärlden. Jag vill att allt ska vara magiskt.Tänk er Sagan om ringen, Shire-idylliskt. Söta stugor, barn som leker och skrattar.

Istället möts en utav en mental istid som består av materialism, stress, girighet och förtryck.

 

Något alla har mer eller mindre och jag gillar de absolut inte. Vill inte vara i behov av yttre validering.

Ju starkare jag blir i mig själv desto mindre bekräftelsebehov har jag. Och i vissa sammanhang/situationer är jag mer i behov av bekräftelse än andra.

 

Har svårt för att hantera när de händer mycket på samma gång. Då vill min kropp bara stänga av.